VILLE MEST BARA SÄGA HEJ.

Jag saknar er.

Läser fina nyheter från Sara, Linnea och Jenny som värmer i hjärtat. Samtidigt föder två av mina bästa vänner i Stockholm bebisar under den varmaste sommaren i mannaminne.

Och vi pratar oftare om det nuförtiden. Tänker att om ett år lite drygt är vi kanske redo att börja försöka.

Kanske.

I juni/juli fyllde både M och jag trettio. Vi firade med vänner från både öst och väst och hade det allmänt fab. Dagen efter min trettioårsdag flög vi till Bali.

Alltså Bali.

Min återfunna kärlek, som får hjärtat att slå hårdare och alltid kommer ha en soft spot i mitt hjärta.

Som jag hade saknat den där ön.

SPEAK UNTIL THE DUST SETTLES IN THE SAME SPECIFIC PLACE.

Och det blir maj månad och höst som går mot vinter.

Månadens första helg tar jag bilen ner till Margaret Rivers vindistrikt med tre tjejer från jobbet. Långa köer söderut från staden en fredagseftermiddag, men efter tre timmar är vi framme framför en öppen brasa och äter en välbehövd vingårdsmiddag med flaska på flaska shiraz.

Vi har hyrt ett gigantiskt hus med tre vardagsrum och fyra sovrum. Trots det tränger vi ihop oss i två små rum, och hänger mest i vardagsrummet som går ihop med köket. Sitter tätt framför brasan om kvällarna med viner och ostar från dagens utflykter och pratar om livet och jobbskvaller och andra väsentligheter.

Fyra tjejer mellan tjugonie och trettiofyra. En från Sverige, en från USA. En från Kanada och en från Australien. Som för ett år sen inte ens kände varandra men som nu delar hemligheter och historier från tidigare liv. Gråter över sorgliga berättelser men skrattar desto mer.

På söndagen äter vi långbrunch vid havet och kommer överens om att göra om det här snart igen.

-----

En synnerligen kall onsdag någonstans där i mitten av månaden går jag och lyssnar på irländska James Vincent McMorrow i en gammal teater i Mt Lawley. Och det så jävla fint att jag blir tårögd. Får rysningar och gåshud.

Gå och upplev om ni får möjlighet.

-----

Någon vecka senare firar vi en födelsedag ute på Little Creatures Brewery i Freo. Det blåser stormbyar och regnar i sidled i fiskehamnen utanför de stora fönsterrutorna. Och vi är ännu fler kollegor som hängt så mycket det senaste halvåret att vi blivit näranära. Vänskaper som flätats samman.

Och jag har egentligen inte så mycket annat att säga än att jag är så oändligt tacksam.

Tacksam över att ha träffat dessa personer som är ganska precis som jag i en ny stad där jag för nio månader sedan inte kände en endaste själ.

SANUR, BALI. MARS 2014.

FRAGMENT.

I fyra månader nu har jag repeat-lyssnat på London Grammar.

Det är något speciellt när ett album sätter sig så himla djupt att man bara vill höra det igen och igen. Precis så har det varit med detta, och jag kommer nog alltid kastas tillbaka till Perth om jag så skulle höra samma låtar om tjugo år.

Hannah Reids röst = <3<3<3. Lyssna och rys.

-----

Det har varit en varm, torr sommar med klarblåa himlar. Sådär blå att en enda liten molntuss fångar ens uppmärksamhet.

Den tionde februari regnar det äntligen efter en evighetstorka, och jag skriver jag så här i min mobil:

Och så kommer regnet. Det kommer från ingenstans efter fyra månader av torka och hetta.
Jag står på pendeltågsstationen en måndagsmorgon.
Det bullrar och smattrar mot det höga plåttaket på Centralstationen och det tar ett ögonblick innan jag förstår vad det är.
Folk ser upp från telefoner och läsplattor och ler. 
Det är som en enorm release och det fullkomligt vräker ner från himlens ena moln medan solen alltjämt skiner.
Exakt fyra minuter varar det. 
Fyra månader för fyra minuter.

Det ska gå ytterligare en och en halv månad innan det regnar igen, när sommaren sakta har förvandlats till höst.

-----

I början av mars kommer mamma på besök från Sverige. Vi åker till Freo och Cottesloe och går ut och äter middagar och dricker viner från vingårdar bara ett stenkast härifrån.

Efter en tuff arbetsvecka med en blixtvisit i Melbourne och dygnet-runt-jobb tar jag ledigt några dagar och vi åker till Bali.

Det har ändrats något otroligt sedan jag var där sist som våghalsig nittonåring med E och J för tio år sedan. Byggnader, kommers och tät biltrafik längs hela södra halvan av ön. De taxichaufförer vi möter verkar ledsna och pratar om det 'gamla Bali', det som fanns till så sent som för fem-sex år sedan. De pekar ut gamla risfält som nu har ersatts av västerländska hotell, och pratar om hur det långsamt breder ut sig norrut.

Men Bali är trots allt fortfarande fantastiskt vackert. Och det faktum att jag nu bor bara tre timmar bort med flyg, och dessutom i samma tidszon, gör mig glad i själen.

Att få möjlighet att semestra ensam med mamma i vuxen ålder är något jag aldrig kommer ta för givet. Att kunna dricka Bintang och prata om livets viktigheter medan solen går ner över havet är verkligen värt så himla mycket.

-----

Nu har mamma åkt och hösten långsamt tagit sitt grepp om staden. Idag: tjugo grader, moln och blåst.

Och jag är tro det eller ej ofantligt peppad över detta. Höst! Eftermiddagar på soffan med en bok! Höstpromenader! Varmare kläder!

Jag är redo.

89 DAGAR SENARE.

Jag blundar ett ögonblick, öppnar ögonen och det har gått tre månader.

Det var ju nyårshelg bara häromdagen? Märkligt.

Får gullig kommentar från Linn som undrar hur jag har det och jag tänker att jag borde skriva några rader.

Så går det ett par veckor utan att jag skriver en rad innan jag läser Jennys fina inlägg om utlandsbloggar och blir lite ledsen på mig själv över att jag har låtit bloggen självdö.

Jag vet inte riktigt vad som hände. Eller jo, egentligen vet jag väl rätt precis. Alla bitarna hade liksom fallit på plats (om än tillfälligt), och behovet fanns liksom inte riktigt längre.

I flera år hade jag kämpat med långdistans och tillfälliga livslösningar och behövt skriva av mig för att hjärtat liksom inte skulle explodera. Men så var det äntligen slut på alltsammans. Vi gifte oss och flyttade till andra sidan landet. Vi fick båda bra jobb och en mysig lägenhet. Och helt plötsligt behövdes inte den där ventilen längre.

Jag stängde den gamla bloggen och öppnade den här. Kunde inte riktigt tänka mig ett liv utan att blogga, och tänkte väl att det skulle kunna bli något annat. Något om vardagslivet och musiken och maten och ställena jag skulle hänga på under helgerna i den nya staden.

Men att livsstilsblogga regelbundet är nog inte riktigt min grej, eftersom jag skrivit totalt sju inlägg sedan vi flyttade hit i september.

Men kanske får det vara så då. Korta små fragment ur en vardag där det handlar mindre om hard times och tårar och kanske lite mer en fin låt eller en bra bok eller en reseberättelse.

DET SOM HÄNDE MELLAN RADERNA.

Jag läser vad jag skrivit om året som gått igen, och allt låter så himlahimla rosenskimrande. Och riktigt så perfekt är ju livet naturligtvis aldrig, och jag vill helst inte bidra till att måla upp bilden av Det Perfekta Livet för det finns inte.

Det fanns såklart en del ledsamheter också, sånt som inte riktigt fick plats på raderna.

Som att min gamla farmor som sett fram emot bröllopet i över ett år hamnade på sjukhus tre dagar innan och inte kunde komma till Stockholm.

Som att jag aldrig någonsin bråkat så mycket med M som vi gjorde sista veckan i augusti.

Som att jag gick utan lön i sex månader och inte hade en enda sparad krona på bankkontot emot slutet.

Som att jag hade mitt livs mest ångestfyllda bakfylla och på allvar började överväga att sluta dricka alkohol för gott pga vad det har börjat göra med min hjärna dagen efter (har för övrigt inte druckit alls under hela jul- och nyårshelgen).

Sånt.

Det är måhända parenteser i vad som totalt sett var ett fantastiskt år, men ändå viktigt att nämna.

2013.

Har tydligen nästan slutat upp med att blogga. Vet inte varför jag inte har samma behov av att skriva, men älskar att jag får följa er andra ändå.

Tvåtusentretton var året då allt kunde hända och faktiskt hände.

Vaknade på nyårsdagen i ett hotellrum i Bayswater i London och tog avsked av M som skulle flyga tillbaka till Australien samma dag.

Tillbringade de tre första månaderna i Stockholm där jag jobbade halvtid på facebook och hängde med min brorsdotter på eftermiddagarna. En av mina närmsta barndomsvänner fick en liten dotter och plötsligt var vi alla vuxna på riktigt. Kramade skiten ur den allra sista tiden med vänner och familj och flög tillbaka till Australien i slutet av mars.

En fredagseftermiddag i början av april gifte jag mig med M på magistraten i Brisbane inför hans föräldrar och syskon. Det tog tio minuter. Jag hade på mig en liten sextiotalsklänning och det hela kändes ganska overkligt. Efteråt åt vi middag och sov över på lyxhotell där vi drack champagne och beställde hutlöst dyr room service (första gången i mitt liv).

Senare samma månad fick jag äntligen, efter drygt åtta år, mitt permanenta uppehållstillstånd. Ansökan hade varit något av ett heltidsjobb i flera månader och vägde över ett kilo. Och alltså känslan. Känslan!!

Åkte upp till Darwin i mitten av maj och bodde på hostel i ett par veckor med M i väntan på att hans bil skulle anlända via fraktskepp från ödeön där han jobbat det senaste året. Levde backpackerliv på Mitchell Street (dvs drack öl och solade benen) och hade det oförskämt bra.

Efter att bilen slutligen anlänt körde vi tillbaka till Brisbane. 3,450 kilometer på fyra dagar. Röd jord, eviga raksträckor och stjärnhimlar som man liksom inte tror är på riktigt. Halvvägs till Queensland, när vi stannat för att bada mitt ute i ingenstans, ringde Ms mobil och han blev erbjuden ett fast pilotjobb i Perth. Ett jobb som vi båda hållit tummarna för men inte riktigt vågat tro på att han skulle få. Det var en otrolig jävla lättnad att äntligen veta vart vi skulle ta vägen härnäst.

I juni åkte vi till Melbourne för att M behövde uppdatera sina ackrediteringar. Själv passade jag på att möta upp fina Em och Bec för brunch samt drack vin med ett par gamla univänner jag inte sett på flera år.

I början av juli flög så vi tillbaka till Sverige med våra närmsta från Australien för bröllopsfest. Det blev en vecka på Stockholms alla uteserveringar och en möhippa i en stuga i skogen med mina vänner. En solig lördag stod vi sedan och sa våra löften på en äng vid Mälaren. E & K sjöng den här och M bet ihop käkarna för att inte börja grina. Första dansen blev en högst improviserad David Brent-ig fuldans till Bust a Move.

Ett dygn senare (efter en nagelbitare med ett borttappat pass - lång historia) åkte vi på bröllopsresa till Portugal och hängde i Lissabon och Porto i tio dagar. Vi hade aldrig varit där förut och bestämde att vi måste åka tillbaka igen snarast.

Vi kom tillbaka till Australien i början av augusti och började planera flytten till Perth nästan med detsamma. Jag sökte tusen jobb och vi packade tusen flyttkartonger. Försökte fatta beslut om vad som var viktigt nog att behålla och packa in i en bil och vad som skulle lämnas kvar eftersom det var alldeles för dyrt för att betala för flyttlass från öst till väst.

I början av september backade vi ut från Ms föräldrars garageuppfart och började vår andra gigantiska roadtrip på mindre än ett halvår. Någonstans längs vägen, när jag råkade ha mobiltäckning, ringde min mobil och jag hade en första improviserad telefonintervju för företaget jag nu jobbar för (det här med bilresor och jobbmöjligheter verkar ha varit vår grej i år).

Några långa dygn senare anlände vi i Perth, och jag blev kär i staden med detsamma. Inom två veckor hade vi skrivit på kontrakt för en mysig hyreslägenhet i city som var lite för dyr men för bra för att tacka nej till.

Efter ytterligare några veckor av knepiga intervjuer och prov blev jag så slutligen erbjuden mitt jobb; ett tolvmånaders-vikariat som jag är smärtsamt medveten om att jag förmodligen aldrig kommer kunna toppa. Ett jobb där jag har roliga kollegor som redan blivit fina vänner.

I år var även första året då M och jag tillbringade julen ensamma utan någon av våra familjer. Första juldagsmorgonen då vi hängde på stranden i Cottesloe och firade kvällen med vänner istället för föräldrar och syskon. Och nu, första nyåret i väst (hemma på soffan visserligen eftersom M jobbar imorgon bitti).

2013 var verkligen året då allt hände.

Vet inte riktigt om det kan toppas.
Vet inte om det nödvändigtvis behöver toppas.

Önskar mig nog mest lugn och stabilitet tror jag.

Jag önskar er alla ett gott nytt år och ett grymt tvåtusenfjorton. Hoppas jag får fortsätta följa er. ♥

17 NOVEMBER.

Det gick från vinter direkt till sommar här. Temperaturen kryper upp till trettiosju grader om dagarna och mina solrosor dör långsamt på balkongen trots att jag vattnar dem två gånger om dagen.

M har varit i Melbourne och jobbat en vecka och blir borta i en vecka till. Det är lite svajigt på företaget för tillfället och vi är livrädda att han ska bli uppsagd. Vad gör vi då? Vill inte ens tänka tanken.

Själv trivs jag på mitt nya jobb och får nypa mig i armen ibland pga overklighetskänsla. Det är svårt och utmanande med jätteroligt på samma gång.

Just i detta nu är det söndag kväll och jag sitter hemma och skriver på lite jobbgrejor. Har saker jag ska vara klar med i början av veckan och sitter således och filar på formuleringar och trippelkollar fakta.

Du behöver inte alltid sikta högst Hanna, good enough räcker gott och väl, påminner mamma. Men den där jävla balansen är något jag alltid haft svårt för. Vet inte hur man gör.

GLADA BESKED SAMT EN HIMLA BRA PLAYLIST.

Det där jobbet, ni vet. Jag fick det! Efter den längsta rekryteringsprocess jag upplevt (tre intervjuer plus ett fyra timmar långt prov) är allt äntligen påskrivet och klart och jag har mindre än en vecka kvar som arbetslös.

Och alltså, lättnaden. Lättnaden!

I över ett halvår har jag varit utan arbete. Och trots att det tidvis varit självvalt så ska det bli så sinnessjukt skönt att få rutiner och en ordentlig sysselsättning igen. Och pengar! Jesus vad skönt det ska bli att ha en egen inkomst och slippa vända på varenda krona.

Idag skiner solen och jag tänkte gå ut och upptäcka (det har blivit alldeles för många timmar på soffan framför Breaking Bad den senaste veckan). Upptäckandet är något av det bästa jag vet med att flytta till en ny stad. Att sätta på en playlist och bara gågågå och se vart en hamnar.

Här har ni mina favoritlåtar lust nu aka en himla bra playlist:

HONEYMOON PT.1: LISBON, SINTRA & CASCAIS.

Befinner mig fortfarande i något slags jobb-limbo och känner mig mentalt utmattad. Gick vidare från psych-testet (pepp!) och har sedan dess haft ytterligare en informell intervju, följt av...tystnad.

Så vi fokar på nåt annat nu tycker jag, nämligen bröllopsresan! Hade ju lovat att slänga ihop en liten reseguide, så bättre sent än aldrig osv.

M och jag åkte alltså till Portugal i slutet av juli. Första stoppet var Lissabon, där vi hyrde en lägenhet i Rossio. Bästa sättet att storstadsresa i min mening. Utsikten från balkongen såg ut så här:



Det finns mycket att se och göra i Lissabon. En kan till exempel ta spårvagnen eller promenera upp till de gamla kvarteren i Alfama och irra bort sig i smala gränder samt förälska sig i mosaikutsmyckade hus.





För att så småningom se gatorna öppna upp sig till milsvida panoramavyer över staden. Lissabon är byggt på sju kullar, så utsiktsplatser finns det gott om. Kombineras gärna med en kall öl (Super Bock) eller en stark kopp kaffe.





Om kvällarna kan en med fördel besöka någon av de lokala små restaurangerna (obs, undvik restaurangstråken längs Rua dos Correeiros och parallellgatorna där varenda restaurang har turistpriser och prick samma bild-illustrerade menyer). Den här pärlan låg till exempel bara ett stenkast från där vi bodde i Rossio:



I Barrio Alto finns det också gott om bra restauranger och barer, även om priserna är lite högre. Men det kan det vara värt när man kan sitta och dricka sangria och äta tapas på en trappavsats med fadomusik i bakgrunden!



Har du mer än ett par dagar i Lissabon så är mitt bästa tips att lämna stan och ta tåget till Sintra och/eller Cascais (vi klämde in bägge två på en dag, vilket funkade bra om en inte har något emot att gå upp tidigt).

Sintra är en drömsk liten stad uppe i bergen, nordväst om Lissabon. Som något taget ur en sagobok. Är man väl där så se till att inte missa Quinta da Regaleira! En gigantisk trädgård med palats, sjöar och hemliga underjordiska gångar. Kände mig som ett barn på upptäcktsfärd.




Ett annat fint utflyktsmål är kuststaden Cascais, direkt väster om Lissabon. Perfekt ställe att ta pendeltåget till om det är varmt och en vill byta stadsliv mot strandliv ett tag. Mysiga små cafégator och populära stränder i juliaugusti.






Jag hade aldrig varit i Portugal förr, och det övertäffade mina förväntningar.




Efter Lissabon åkte vi vidare till Porto, men mer om det någon annan dag!

MITT HJÄRTA KANSKE SLUTAR SLÅ MEN FILMEN BÖRJAR OM ÄNDÅ.

Vi har flyttat in nu, och jag älskar denna lägenhet! Det är något väldigt lugnande att känna sig så hemma på en plats med en gång.

Och vi har köpt möbler! Nya och gamla i en salig blandning. Nästa år fyller jag trettio, och jag har aldrig aldrig haft ett möblemang som jag faktiskt varit med och valt förut. Jag har hyrt möblerat i andra hand, jag har varit nyutflugen nittonåring eller fattig student och haft avlagda soffor och skavda gamla Billy-bokhyllor i ett decennium. Så det här, mina vänner, är stort.

Men. Hyrorna är dyra i Perth och jag är fortfarande arbetslös.

Intervjun förra veckan gick jättebra och jag blev än mer kär i det där himla jobbet. Igår var det dock dags för nästa steg: psych-test i fyra timmar. Och det var apsvårt.

Kom hem deppig som få och lagade middag med M som försökte peppa. Det hjälpte inte.

Insåg att jag förmodligen sumpat mina chanser och grinade över en skål pumpasoppa med vitlöksbröd. Kan nu egentligen bara hoppas att intervjuerna, mina tidigare erfarenheter och referenser väger tyngre. Håll tummarna.

Men likväl sitter jag här och lyssnar på Veronica Maggios nya låt Sergels Torg på repeat och söker andra (mindre spännande) jobb.

Den som lever får se.

DIMMIGA DAGAR.

We made it!

Efter oändliga dagar bakom ratten längs dammiga raksträckor nådde vi havet och skyskraporna i väst. Det var en overklig känsla som jag tänkte skriva lite mer om senare.

Men Perth alltså.

Med schizofrent väder där det solen skiner från klarblå himmel och regnet vräker ner sidledes i nästa sekund (hör tydligen ej till vanligheterna, men ska enligt prognosen fortsätta på samma sätt i en vecka till).

Där allt är liksom kompakt och komprimerat. Små roliga butiker och indiebarer ligger granne med affärskvarteren i city. Ett stenkast från havet, tio minuter till flygplatsen. Här ligger allt behändigt nära, raka motsatsen till Brisbane.

Jag gillart.

Vi bor i en tvåa i Victoria Park med utsikt över city som vi hyrt i två veckor. När vi kom hit förra lördagen och förklarade att vi tänkt fixa permanent boende under dessa fjorton dagar möttes vi av idel chockade ansikten. Folk som menade att det skulle bli svårt, näst intill omöjligt.

Perth är mäklarnas marknad, och vi hade hört otaliga skräckhistorier om hur man får finna sig i att bli behandlad som skräp och ständigt jaga dem.

Så var inte fallet, visade det sig. Vi körde all-in och gick på sju visningar på två dagar. Ansökte om tre lägenheter och blev erbjudna alla tre. (Hurra!) Vi bestämde oss för en fin liten tvåa mitt i stan. Med stor balkong i väst, pool på taket och gratis gym och bastu i huset.

Och på onsdag ska jag på en intervju för ett jobb jag verkligen tror kan vara något. Hoppas så jäkla hårt att det går vägen.

För gör det det så tror jag att det kan bli riktigt bra, det här nya kapitlet.

DEN SISTA SUCKEN.

Det är fredag eftermiddag och solen skiner. En sista helg, den allra sista sucken här i stan innan vi flyttar västerut. Och jag är synnerligen opepp.

En kan säga att framtidsskräcken och ovissheten plötsligt kommit ikapp mig.

Kommer vi hitta en lägenhet att bo i? Kommer jag få ett jobb jag trivs med? Måste vi skaffa en till bil? Kommer vi ha råd? Kommer vi hitta nya kompisar att hänga med? Kommer vi trivas generellt eller kommer allt bli en enda lång uppförsbacke?

Efter att ha velat fram och tillbaka fick jag slutligen ett tack-men-nej-tack från ena jobbet imorse. Det kändes rätt väntat och helt okej ändå. Det andra företaget håller mig fortfarande på sträckbänken och jag börjar känna att det nästan kan kvitta, faktiskt. Har haft tre intervjuer med dem, den sista var för nästan två veckor sedan, då de även kontaktade mina referenter (detta vet jag då jag pratat med dem). Men trots detta ar jag fortfarande inte fått något besked och jag tänker att de ju knappast kan vara superintresserade.

Everything happens for a reason. You'll be looking back at this in a few months thinking 'thank god I got this job and not that one I applied for back before we moved'. And it'll be ten times better anyway, tröstar M.

Och jag hoppas han har rätt.

Ikväll ska jag dricka öl och krama på mina kompisar för sista gången på länge. Och jag kommer försöka låta bli att tänka allt för mycket på sånt jag ändå inte kan styra över eller göra något åt.

PACK IT UP.

Vi lever i ett flyttkartongsbonanza just nu. Tolv dagar kvar i Brisbane, och det är inte helt enkelt det här med att bestämma sig för vad som är viktigt nog att få följa med till W.A. när vi bara har en Toyota Hilux att fylla med grejor. (Att betala för ett flyttlass tvärs över landet är så galet dyrt att det blir billigare att köpa nya grejor istället.)

Och mitt i detta kaoz fortsätter min jobbjakt. Har haft två intervjuer för ett jobb och tre för ett annat de senaste veckorna. Båda spännande roller, men har en känsla av att jag kommer snubbla på mållinjen med bägge två. Vet inte varför egentligen, bara en känsla.

Som att det varit litelite för enkelt, alltsammans.

SÖNDAGSLISTAN.

Vilket är ditt bästa sommarprat?
Har faktiskt inte hört något program som riktigt knockat mig i år. Men Kristian Gidlund berörde så klart, precis som hans blogg.

Vilken är den bästa kombinationen av två saker du vet?
Just nu: varm augustikväll och nyfångade svenska kräftor. Obsessar kanske främst eftersom det är en kombo jag endast kan uppleva på avstånd via instagram (avis).

Vad gjorde du för exakt fem månader sedan?
Då bodde jag i Stockholm och hade min gamla rumskamrat Nat på besök från England över helgen.
Vi gick runt halva stan och på kvällen var vi på Club Mosquito på Mosebacke och dansade oss svettiga till soca och dancehall med en hel hög av mina bästa kompisar. Bra dag!



När var du avundsjuk på någon senast?
Just nu avundas jag folk som har ett roligt jobb att gå till om dagarna och ett konto där det trillar in en lön med jämna mellanrum. (Blir lätt så när en inte jobbat på fem månader.)

Har du något onödigt du gör?
Jag har OCD när det gäller sortering av digitala filer och mappar. Kan på riktigt sitta och ändra filnamn på en extern hårddisk en hel dag. Tror jag skulle blivit bibliotekarie.

Kan du visa en bild på något jättebra?

En strawberry sundae!
Det vill säga en glasstrut som enbart säljs på Brisbane Exhibition Show varje år. Den ser kanske inte mycket ut för världen, men är helt gudomlig. Innehåller från botten och upp: gräddig vaniljglass, hackade färska jordgubbar, gräddig jordgubbsglass, vispad grädde och en jordgubbe på toppen - allt från lokala tillverkare i Queensland. Kan möjligen vara den godaste glass som någonsin tillverkats (har ätit tre stycken den här veckan).

Vad har du gjort denna vecka?
Jag har varit på stranden i Broadbeach och ätit fish & chips, firat en födelsedag och fuldansat till gamla hiphop-hits, flyttpackat, skickat iväg ett par jobbansökningar och gått på tivoli hela två gånger.

Vad ska du göra nästa vecka?
Tänkte grilla och dricka öl vid havet på lördag. I övrigt blir det nog mest packa kartonger.

När hade du hjärtklappning senast?
När M och min gemensamma resväska försvann spårlöst efter vår bröllopsresa. Efter fyra dagar levererades en väska som inte var lik vår någonstans. Rätt väska återfick vi ett par dagar senare - knappt en timme innan vi skulle åka till Arlanda för att flyga hem till Australien igen. Det var lite svettigt.

Vad ska du göra i höst?
Här nere blir det ju vår och inte höst (ljusare dagar, hurra!) och jag ska åka på en sanslöst lång roadtrip och korsa kontinenten. Sedan ska jag testa på livet i Perth och förhoppningsvis homestyla en liten lägenhet och hitta mig ett trivsamt jobb.

Vad är det konstigaste du gjort för kärlekens skull?
Sagt upp ett helt liv med familj och vänner i Sverige för att leva på andra sidan jorden. Det är väl lite konstigt när en tänker efter.

Vad borde du göra men orkar bara inte?
Börja gå igenom, sortera och packa tråkiga grejor. Typ pärmar med viktiga papper. Sånt.

Vad har du i ditt kylskåp?
Vi delar ju kylskåp med M:s svärföräldrar för tillfället, vilket gör att kylen är betydligt fullare och trevligare än den annars skulle vara. Mycket goda ostar och oliver. Grönsaker. Färska ägg från hönsen i trädgården (true story).

Kan du bjuda på någon teaser inför kommande blogginlägg?
Bröllopsresa! Portugal! Får se när jag orkar redigera färdigt alla bilderna bara.



Lista via niotillfem.