I fyra månader nu har jag repeat-lyssnat på London Grammar.
Det är något speciellt när ett album sätter sig så himla djupt att man bara vill höra det igen och igen. Precis så har det varit med detta, och jag kommer nog alltid kastas tillbaka till Perth om jag så skulle höra samma låtar om tjugo år.
Hannah Reids röst = <3<3<3. Lyssna och rys.
-----
Det har varit en varm, torr sommar med klarblåa himlar. Sådär blå att en enda liten molntuss fångar ens uppmärksamhet.
Den tionde februari regnar det äntligen efter en evighetstorka, och jag skriver jag så här i min mobil:
Och så kommer regnet. Det kommer från ingenstans efter fyra månader av torka och hetta.
Jag står på pendeltågsstationen en måndagsmorgon.
Det bullrar och smattrar mot det höga plåttaket på Centralstationen och det tar ett ögonblick innan jag förstår vad det är.
Folk ser upp från telefoner och läsplattor och ler.
Det är som en enorm release och det fullkomligt vräker ner från himlens ena moln medan solen alltjämt skiner.
Exakt fyra minuter varar det.
Fyra månader för fyra minuter.
Det ska gå ytterligare en och en halv månad innan det regnar igen, när sommaren sakta har förvandlats till höst.
-----
I början av mars kommer mamma på besök från Sverige. Vi åker till Freo och Cottesloe och går ut och äter middagar och dricker viner från vingårdar bara ett stenkast härifrån.
Efter en tuff arbetsvecka med en blixtvisit i Melbourne och dygnet-runt-jobb tar jag ledigt några dagar och vi åker till Bali.
Det har ändrats något otroligt sedan jag var där sist som våghalsig nittonåring med E och J för tio år sedan. Byggnader, kommers och tät biltrafik längs hela södra halvan av ön. De taxichaufförer vi möter verkar ledsna och pratar om det 'gamla Bali', det som fanns till så sent som för fem-sex år sedan. De pekar ut gamla risfält som nu har ersatts av västerländska hotell, och pratar om hur det långsamt breder ut sig norrut.
Men Bali är trots allt fortfarande fantastiskt vackert. Och det faktum att jag nu bor bara tre timmar bort med flyg, och dessutom i samma tidszon, gör mig glad i själen.
Att få möjlighet att semestra ensam med mamma i vuxen ålder är något jag aldrig kommer ta för givet. Att kunna dricka Bintang och prata om livets viktigheter medan solen går ner över havet är verkligen värt så himla mycket.
-----
Nu har mamma åkt och hösten långsamt tagit sitt grepp om staden. Idag: tjugo grader, moln och blåst.
Och jag är tro det eller ej ofantligt peppad över detta. Höst! Eftermiddagar på soffan med en bok! Höstpromenader! Varmare kläder!
Jag är redo.
11 kommentarer:
Tack för musiktipset. Det lilla jag hört nu låter skitbra och passande för min livsfunderarfas.
Regnet låter underbart! Kan bara tänka mig hur gott det luktade, regn på het asfalt är ju livets bästa doft!
så fint skrivet, har saknat din blogg!
och tack för tipset om london grammar, har inte lyssnat på dem tidigare. har du hört daughter? de har lite samma sound, också skitbra!
läskigt att det bara regnade i fyra minuter efter flera månader.
åh vad fint med uppdateringar från dig, att få se lite om vad som händer, hur du har det.
och tack för musiktips!
Det är så knäppt det där med årstiderna, att det är tvärtom. Måste vara konstigt för dig på instagram när svenska vänner lägger upp bilder av utslagna knoppar och engångsgrillar i park in i absurdum denna tid på året..haha.
Och tack för musiktips, det ska jag lyssna in!
Tack för musiktips! Ska lyssna imorgon på jobbet.
Fint med livstecken från dig!
Så härligt att höra från dig :) låter som du har det otroligt bra, förstår att det måste kännas konstigt att blogga nu men du skriver så bra så det gör inget att du kanske inte riktigt vet vad du ska skriva om, bara du gör det :-)
Hurra! Har ju sagt det förut men dina musiktips är typ det bästa jag vet.
Så himla kul att läsa lite om hur du har det! :) Ps. ÄLSKAR London Grammar! Tänk en konsert med dem alltså..herre
Men äntligen hittade jag till din nya blogg!
Tove: Absolut, väldigt bra livsfunderarmusik! Och håller med, sommarregn är verkligen något speciellt.
Minahistorier: Tack! <3 Ja, gillar verkligen Daughter och håller med om att det är lite samma sound!
Emma Sofie: Tycker mest att det är fint att ni alla fortfarande finns där och vill läsa, trots att jag nästan aldrig skriver.
Johanna: Ja, det är lite knepigt. Sen är ju svenskar av någon anledning experter på att skriva om/lägga upp bilder på väder och årstider vilket inte gör det hela enklare. Det är lite märkligt det där; ibland känns det som att jag har bättre koll på vad det är för väder i Sverige (extrem snö/regn/sol) än här i Australien. Och visst saknar jag svenska årstider! Det går liksom inte att jämföra med Australiens jämna sol-året-runt-klimat.
Colombialiv: Ypperlig jobbplaylist om jag får säga det själv (lyssnar på London Grammar på jobbet cirka jämt). Och fint att du fortfarande läser. Har varit dålig på att kommentera hos dig, men läser alltid.
S: Tack, haha. Det var snällt sagt, ska tänka lite mer så!
Lisa: Och du har givetvis väldigt bra musiksmak! ;)
My: Jamen ellerhur! Skulle dö känslodöden av att se dem live tror jag. På tal om livstecken så vore det himla fint att höra litegrann om hur du har det nuförtiden du också. Hoppas allt är bra! Kram
Josefin: Välkommen tillbaka! Som du ser har du inte missat speciellt mycket Josefin, haha.
Skicka en kommentar