Byråkratins vägar äro outgrundliga.

Linn skrev nyligen om härvan att byta efternamn vid giftermål. Colombialiv skrev i samma veva om det här med att slippa galen Colombiansk byråkrati i och med flytten till Sverige. I hear ya, sisters.

I hereby give you the best of both worlds: namnbyte + byråkrati.

Och det kommer bli långt nu hörni, med många svängar att hänga med i. Förmodligen kommer ni vara lika utmattade som jag om ni pallar läsa (vilket jag verkligen fattar om ni inte orkar, men jag måste dokumentera det här för egen del eftersom det helt enkelt är så! himla! bananas!).

Okej, here goes.

M och jag gifte oss i april 2013, och jag bestämde mig för att behålla mitt efternamn. Mitt permanenta uppehållstillstånd (som var kopplat till mitt svenska pass och således namn) låg i kö hos Australiska Migrationsverket, och det kändes helt enkelt inte läge att byta namn just där och då. Vi hade dessutom flygbiljetter bokade till Europa för bröllopsfest och smekmånad, vilka också var bokade i mitt ursprungliga namn.

Så sagt och gjort. Jag behöll mitt namn, och har klarat mig alldeles utmärkt som gift fru med mitt egna efternamn de senaste två åren.

Skulle säkert ha klarat mig alldeles utmärkt under mina resterande år här på jorden också, om det inte vore för det här med eventuella framtida barn.

Tycker nämligen att det känns trist att de inte skulle heta samma som oss båda (speciellt i ett land som Australien, där en verkligen skulle behöva förklara att "yes, we're married, I just chose to keep my surname but it's my kid - promise!" vareviga dag).

M tycker ju då inte att det här är någon big deal, eventuella barn kan väl få dubbelnamn om situationen skulle uppstå menar han.

Men alltså, nej. Att ge en unge dubbelnamn bestående av ett långt skandinaviskt sson-namn som alltid måste bokstaveras på engelska + ett irländskt svårstavat släktnamn känns mkt elakt.

Så. Nu till mitt dilemma.

I januari blev jag äntligen (efter nästan prick tio år) australisk medborgare. Hipp hurra! osv.

Ett par veckor senare var dagen kommen då jag skulle skaffa mitt nya australiska pass. (Visste ni förresten att ett svenskt pass upphör att gälla som resedokument när en reser in och ut ur Australien i samma stund som en får sitt medborgarskap? Också en lite spännande quirk - jag är alltså fast och kan ej resa tills passet är införskaffat.)

Hursomhelst så kändes det som ett lämpligt tillfälle att äntligen ta tag i namnbytet.

I Australien funkar namnbyten helt enkelt så att du tar med dig ditt äktenskapsbevis till varenda myndighet, bank osv. och helt sonika ber dem uppdatera sina register. (= Ingen centralisering alls.)

Sagt och gjort. Lämnade in alla miljoner ID-handlingar som krävdes, inklusive mitt australiska äktenskapsbevis. Dokumenten prickades av och passansökan skickades iväg till passmyndigheten i Canberra.

Två veckor senare får jag ett telefonsamtal från en handläggare som meddelar att namnbytet inte är giltigt. De kan inte behandla min passansökan. Anledningen är att mitt medborgarskapscertifikat är utfärdat i mitt ursprungliga efternamn (vilket jag enligt migationsverket var tvungen till), och eftersom detta certifikat är nyare än mitt äktenskapsbevis så upphör äktenskapsbeviset att gälla i namnbytessyfte.

Suuuuuuck.

Handläggaren meddelar att jag först måste ansöka om ett officiellt namnbyte hos registratet i Western Australia innan de kan behandla min passansökan.

Jag skriker lite inombords eftersom detta, baserat på byråkratisk erfarenhet, lär innebära ytterligare tjugofem hinder längs vägen.

Mycket riktigt.

För att ansöka om mitt namnbyte behöver jag: mitt svenska pass (check), medborgarskapscertifikat (check), australiska körkort (check), bank/kreditkort (check), Medicare-kort (check), hyreskontrakt från de senaste 12 månaderna (check), el/vattenräkningar utfärdat till min nuvarande adress (check) samt mitt personbevis med uppgifter om båda mina föräldrar, utfärdat på svenska med stämpel, men översatt till engelska av en officiell NAATI-krediterad översättare (INTE check).

Här kan vi då tillägga att jag redan har en engelsk version av mitt personbevis, innehållandes alla uppgifter samt med stämplar, som är översatt av Skatteverket. Men nej, detta duger såklart inte.

Istället måste jag beställa ett nytt utdrag på SVENSKA från Skatteverket (som tar ca. två veckor med posten), som jag sedan måste ta med till en NAATI-krediterad översättare som kan översätta till engelska och stämpla (dvs översätta till exakt samma dokument som jag redan hade i min ägo).

Det visar sig finnas en enda NAATI-översättare i Western Australia som är ackrediterad att översätta från svenska till engelska. Som tur är är hon väldigt vänlig och hjälpsam.

Spola fram bandet cirka tre veckor, och jag är äntligen redo att lämna in min ansökan om namnbyte. Tar med mig alla hundra dokument listade ovan, går två timmar tidigare från jobbet (eftersom registratet bekvämt nog stänger kl 16:30) och väntar i kö.

Det blir min tur, jag radar upp alla dokument och handläggaren börjar pricka av listan.

'You don't have enough evidence', konstaterar hon krasst.

Det visar sig att hyreskontrakt och el/vattenräkningar tydligen inte är tillräckligt för att bevisa min residency status - jag behöver ytterligare ett dokument för att bevisa att jag utom allt rimligt tvivel har bott i Perth i minst 12 månader.

Ni förstår, har jag inte bott här tillräckligt länge vill inte registratet här hjälpa mig, utan föredrar att skicka en curve ball till den delstat där jag senast bott (som igen har helt andra regler, eftersom dessa varierar för varje delstat).

Handläggaren föreslår att jag ska rassla fram ett bankutdrag som visar alla kortbetalningar från de senaste 12 månaderna, det bör fungera som bevis.

Vid det här laget är klockan 15:50. Banken stänger 16:00.

Jag tar hissen ner tio våningar och Usain Bolt-springer två kvarter till banken, där en mycket vänlig kvinna hjälper mig att skriva ut ett kontoutdrag på cirka sextio sidor och stämplar varenda sida åt mig.

Springer tillbaka och hinner med nöd och näppe få klart min namnansökan innan registratet stänger.

Nu kommer det dröja ytterligare tio arbetsdagar tills namnbytet gått igenom och jag får mitt certifikat på posten. Därefter måste jag få en kopia notariestämplad och vidarebefordrad till Canberra så min passansökan äntligen kan behandlas.

Tid hittills från passansökan först lämnades in: drygt 5 veckor
Kostnad för pass: motsvarande 1630 kr
Extra kostnad för översättning av personbevis & ansökan om namnbyte: motsvarande 1434 kr
Känsla just nu: High on life!! Eller inte.

Egentligen tänkte jag berätta om det ytterligare otyget att byta namn i Sverige när en bor i världens ände, men det får nog bli ett kapitel i sig.

To be continued, osv.

ÅRETS SISTA KAPITEL.

Det är den andra advent i morgon och vi sover med balkongdörren i sovrummet vidöppen. Har myggbett på armarna och fräknar på näsan.

I veckan klädde vi julgranen när solen stod högt på himlen, och det känns alltid lika märkligt.

Men det blir ingen sommarjul i år, för om knappt två veckor åker jag till Sverige. Det var så länge sedan jag andades in Stockholm sist och jag längtar.

Tvåtusenfjorton var uppenbarligen året då jag i princip slutade blogga. Kanske kommer lusten tillbaka tvåtusenfemton, kanske inte.

Man skulle kunna säga att om tvåtusentretton var ett år on steroids, maxat med extra allt, var tvåtusenfjorton snarare lugnet efter stormen.

Och det var fint så.

-----

I vanlig ordning har jag summerat året med en spellista innehållandes alla de där låtarna som gått på repeat igenigen och igen. De där som alltid kommer kasta mig tillbaka till en viss månad eller plats.

Årets bästa helt enkelt.

Best of 2014.

89 DAGAR SENARE.

Jag blundar ett ögonblick, öppnar ögonen och det har gått tre månader.

Det var ju nyårshelg bara häromdagen? Märkligt.

Får gullig kommentar från Linn som undrar hur jag har det och jag tänker att jag borde skriva några rader.

Så går det ett par veckor utan att jag skriver en rad innan jag läser Jennys fina inlägg om utlandsbloggar och blir lite ledsen på mig själv över att jag har låtit bloggen självdö.

Jag vet inte riktigt vad som hände. Eller jo, egentligen vet jag väl rätt precis. Alla bitarna hade liksom fallit på plats (om än tillfälligt), och behovet fanns liksom inte riktigt längre.

I flera år hade jag kämpat med långdistans och tillfälliga livslösningar och behövt skriva av mig för att hjärtat liksom inte skulle explodera. Men så var det äntligen slut på alltsammans. Vi gifte oss och flyttade till andra sidan landet. Vi fick båda bra jobb och en mysig lägenhet. Och helt plötsligt behövdes inte den där ventilen längre.

Jag stängde den gamla bloggen och öppnade den här. Kunde inte riktigt tänka mig ett liv utan att blogga, och tänkte väl att det skulle kunna bli något annat. Något om vardagslivet och musiken och maten och ställena jag skulle hänga på under helgerna i den nya staden.

Men att livsstilsblogga regelbundet är nog inte riktigt min grej, eftersom jag skrivit totalt sju inlägg sedan vi flyttade hit i september.

Men kanske får det vara så då. Korta små fragment ur en vardag där det handlar mindre om hard times och tårar och kanske lite mer en fin låt eller en bra bok eller en reseberättelse.

PACK IT UP.

Vi lever i ett flyttkartongsbonanza just nu. Tolv dagar kvar i Brisbane, och det är inte helt enkelt det här med att bestämma sig för vad som är viktigt nog att få följa med till W.A. när vi bara har en Toyota Hilux att fylla med grejor. (Att betala för ett flyttlass tvärs över landet är så galet dyrt att det blir billigare att köpa nya grejor istället.)

Och mitt i detta kaoz fortsätter min jobbjakt. Har haft två intervjuer för ett jobb och tre för ett annat de senaste veckorna. Båda spännande roller, men har en känsla av att jag kommer snubbla på mållinjen med bägge två. Vet inte varför egentligen, bara en känsla.

Som att det varit litelite för enkelt, alltsammans.

SÖNDAGSLISTAN.

Vilket är ditt bästa sommarprat?
Har faktiskt inte hört något program som riktigt knockat mig i år. Men Kristian Gidlund berörde så klart, precis som hans blogg.

Vilken är den bästa kombinationen av två saker du vet?
Just nu: varm augustikväll och nyfångade svenska kräftor. Obsessar kanske främst eftersom det är en kombo jag endast kan uppleva på avstånd via instagram (avis).

Vad gjorde du för exakt fem månader sedan?
Då bodde jag i Stockholm och hade min gamla rumskamrat Nat på besök från England över helgen.
Vi gick runt halva stan och på kvällen var vi på Club Mosquito på Mosebacke och dansade oss svettiga till soca och dancehall med en hel hög av mina bästa kompisar. Bra dag!



När var du avundsjuk på någon senast?
Just nu avundas jag folk som har ett roligt jobb att gå till om dagarna och ett konto där det trillar in en lön med jämna mellanrum. (Blir lätt så när en inte jobbat på fem månader.)

Har du något onödigt du gör?
Jag har OCD när det gäller sortering av digitala filer och mappar. Kan på riktigt sitta och ändra filnamn på en extern hårddisk en hel dag. Tror jag skulle blivit bibliotekarie.

Kan du visa en bild på något jättebra?

En strawberry sundae!
Det vill säga en glasstrut som enbart säljs på Brisbane Exhibition Show varje år. Den ser kanske inte mycket ut för världen, men är helt gudomlig. Innehåller från botten och upp: gräddig vaniljglass, hackade färska jordgubbar, gräddig jordgubbsglass, vispad grädde och en jordgubbe på toppen - allt från lokala tillverkare i Queensland. Kan möjligen vara den godaste glass som någonsin tillverkats (har ätit tre stycken den här veckan).

Vad har du gjort denna vecka?
Jag har varit på stranden i Broadbeach och ätit fish & chips, firat en födelsedag och fuldansat till gamla hiphop-hits, flyttpackat, skickat iväg ett par jobbansökningar och gått på tivoli hela två gånger.

Vad ska du göra nästa vecka?
Tänkte grilla och dricka öl vid havet på lördag. I övrigt blir det nog mest packa kartonger.

När hade du hjärtklappning senast?
När M och min gemensamma resväska försvann spårlöst efter vår bröllopsresa. Efter fyra dagar levererades en väska som inte var lik vår någonstans. Rätt väska återfick vi ett par dagar senare - knappt en timme innan vi skulle åka till Arlanda för att flyga hem till Australien igen. Det var lite svettigt.

Vad ska du göra i höst?
Här nere blir det ju vår och inte höst (ljusare dagar, hurra!) och jag ska åka på en sanslöst lång roadtrip och korsa kontinenten. Sedan ska jag testa på livet i Perth och förhoppningsvis homestyla en liten lägenhet och hitta mig ett trivsamt jobb.

Vad är det konstigaste du gjort för kärlekens skull?
Sagt upp ett helt liv med familj och vänner i Sverige för att leva på andra sidan jorden. Det är väl lite konstigt när en tänker efter.

Vad borde du göra men orkar bara inte?
Börja gå igenom, sortera och packa tråkiga grejor. Typ pärmar med viktiga papper. Sånt.

Vad har du i ditt kylskåp?
Vi delar ju kylskåp med M:s svärföräldrar för tillfället, vilket gör att kylen är betydligt fullare och trevligare än den annars skulle vara. Mycket goda ostar och oliver. Grönsaker. Färska ägg från hönsen i trädgården (true story).

Kan du bjuda på någon teaser inför kommande blogginlägg?
Bröllopsresa! Portugal! Får se när jag orkar redigera färdigt alla bilderna bara.



Lista via niotillfem.

UT MED DET GAMLA, IN MED DET NYA.

Tillbringar ungefär nittio procent av min vakna tid framför datorn just nu.

Läser jobbannonser. Filar på ansökningsbrev. Byter ut prenumerationer på pinterest från bröllopsinspiration till heminredning. Lyssnar på värvet. (Tips! Anna Mannheimer. Bästa avsnittet på länge.) Lägger upp ebay-annonser med saker jag vill bli av med innan flytten. Letar på etsy efter nya grejor jag vill köpa.

Sånt.

Och så läser jag bloggar igen, efter en hel sommar av ytterst sporadisk läsning. Som jag har saknat er!