Jag läser vad jag skrivit om året som gått igen, och allt låter så himlahimla rosenskimrande. Och riktigt så perfekt är ju livet naturligtvis aldrig, och jag vill helst inte bidra till att måla upp bilden av Det Perfekta Livet för det finns inte.
Det fanns såklart en del ledsamheter också, sånt som inte riktigt fick plats på raderna.
Som att min gamla farmor som sett fram emot bröllopet i över ett år hamnade på sjukhus tre dagar innan och inte kunde komma till Stockholm.
Som att jag aldrig någonsin bråkat så mycket med M som vi gjorde sista veckan i augusti.
Som att jag gick utan lön i sex månader och inte hade en enda sparad krona på bankkontot emot slutet.
Som att jag hade mitt livs mest ångestfyllda bakfylla och på allvar började överväga att sluta dricka alkohol för gott pga vad det har börjat göra med min hjärna dagen efter (har för övrigt inte druckit alls under hela jul- och nyårshelgen).
Sånt.
Det är måhända parenteser i vad som totalt sett var ett fantastiskt år, men ändå viktigt att nämna.
