Sommarlistan.

Det är officiellt vinter här i Australien nu. Det har kalendern bestämt, precis som den gör den första juni varje år oavsett väderlek.

Vi har haft så fina dagar de senaste veckorna, där solen suttit lågt på himlen men ändå värmt upp till tjugofem grader mitt på dagen. Men tidigt imorse visade termometern bara ynka två grader, så nu är det nog dags att acceptera läget. Tur då att jag har ynnesten att få lämna kylan och åka till sommaren på norra halvklotet redan på söndag!

Har därför lånat en sommarlista av Cinderalley.

Mina planer för sommaren: 
Att ta med mig lilla E till moderlandet för första gången! Fem maxade veckor i Sverige där vi, förutom att hänga i Stockholm, ska åka till Göteborg med storebror och brorsdotter, ta färjan till Gotland med mamma samt åka till sommarstugan i Värmland några dagar.

Är så himla pepp på allt detta, men samtidigt så himla ledsen över att M inte kan följa med då han inte fick mer än en veckas semester beviljad.

Hur länge ska du vara ledig?
Är ju föräldraledig för tillfället, därav hela fem veckor i norr. Sådan himla lyx att kunna åka till Sverige så lång tid, händer ju typ aldrig.

Vad ser du mest fram emot? 
Att hänga med familjen samt mina barndomsvänner och deras kids! Att introducera E till dessa människor som jag älskar så högt.

Vad kommer du att köpa inför semestern? 
Har nog redan preppat det mesta vi kommer behöva tror jag, dvs noll grejor till mig själv och cirka hundra grejor till E. Det här med att flyga långt och länge med en bebis tar definitivt resandet till en ny nivå.

Kommer du att bli brun? 
Skulle gissa att jag nog blir blekare än vad jag brukar vara härnere året runt av att bara vistas utomhus. Men det gör mig inget så länge det inte regnar konstant i en månad.

Vad kommer du att äta? 
Smörstekta kantareller, tunnbröd, kräftor, handplockade blåbär, lösgodis, kanelbullar och andra oklara cravings.

Vad kommer du att dricka? 
Massvis med svenskt mineralvatten! Samt kall europeisk öl och cava i den mån det går med en bebis som vägrar flaska och älskar att amma.

Vad kommer du att ha på dig? 
Beror väl på väderleken, men hoppas på shorts och badkläder iaf ibland.

Det här lyssnar jag på i sommar:
Sommar i P1, diverse podcasts samt en sommarplaylist med sånt jag gillar just nu.

Vad oroar du dig för?
Att flyga så långt med en sju-åttamånadersbebis på egen hand. Hur det kommer kännas att E är borta från M så länge, hur han kommer klara det och om hon kommer bli blyg inför honom när vi kommer tillbaka trots daglig Facetime. Hoppashoppas inte, blir så ledsen när jag tänker på det.

Sjutton månader senare.

Så mycket har hänt. Jag läser och följer er, kommenterar ibland, men har inte riktigt haft något behov av att skriva själv.

Bytte jobb förra våren, i oktober. Åkte från öst till väst i USA i tre veckor i november och älskade det. Firade ytterligare en stekhet jul i Western Australia. Hade storebror på besök för första gången på elva år.

När den Australiska vintern var som blötast och snålblåstigast åkte vi till Europa. En augusti i Italien och Stockholm. Fick fräknar och myggbett och såg magen växa ytterligare lite till.

Och nu, ganska så snart, ska vi få en bebis. ♥ 

VILLE MEST BARA SÄGA HEJ.

Jag saknar er.

Läser fina nyheter från Sara, Linnea och Jenny som värmer i hjärtat. Samtidigt föder två av mina bästa vänner i Stockholm bebisar under den varmaste sommaren i mannaminne.

Och vi pratar oftare om det nuförtiden. Tänker att om ett år lite drygt är vi kanske redo att börja försöka.

Kanske.

I juni/juli fyllde både M och jag trettio. Vi firade med vänner från både öst och väst och hade det allmänt fab. Dagen efter min trettioårsdag flög vi till Bali.

Alltså Bali.

Min återfunna kärlek, som får hjärtat att slå hårdare och alltid kommer ha en soft spot i mitt hjärta.

Som jag hade saknat den där ön.

SPEAK UNTIL THE DUST SETTLES IN THE SAME SPECIFIC PLACE.

Och det blir maj månad och höst som går mot vinter.

Månadens första helg tar jag bilen ner till Margaret Rivers vindistrikt med tre tjejer från jobbet. Långa köer söderut från staden en fredagseftermiddag, men efter tre timmar är vi framme framför en öppen brasa och äter en välbehövd vingårdsmiddag med flaska på flaska shiraz.

Vi har hyrt ett gigantiskt hus med tre vardagsrum och fyra sovrum. Trots det tränger vi ihop oss i två små rum, och hänger mest i vardagsrummet som går ihop med köket. Sitter tätt framför brasan om kvällarna med viner och ostar från dagens utflykter och pratar om livet och jobbskvaller och andra väsentligheter.

Fyra tjejer mellan tjugonie och trettiofyra. En från Sverige, en från USA. En från Kanada och en från Australien. Som för ett år sen inte ens kände varandra men som nu delar hemligheter och historier från tidigare liv. Gråter över sorgliga berättelser men skrattar desto mer.

På söndagen äter vi långbrunch vid havet och kommer överens om att göra om det här snart igen.

-----

En synnerligen kall onsdag någonstans där i mitten av månaden går jag och lyssnar på irländska James Vincent McMorrow i en gammal teater i Mt Lawley. Och det så jävla fint att jag blir tårögd. Får rysningar och gåshud.

Gå och upplev om ni får möjlighet.

-----

Någon vecka senare firar vi en födelsedag ute på Little Creatures Brewery i Freo. Det blåser stormbyar och regnar i sidled i fiskehamnen utanför de stora fönsterrutorna. Och vi är ännu fler kollegor som hängt så mycket det senaste halvåret att vi blivit näranära. Vänskaper som flätats samman.

Och jag har egentligen inte så mycket annat att säga än att jag är så oändligt tacksam.

Tacksam över att ha träffat dessa personer som är ganska precis som jag i en ny stad där jag för nio månader sedan inte kände en endaste själ.

SANUR, BALI. MARS 2014.

FRAGMENT.

I fyra månader nu har jag repeat-lyssnat på London Grammar.

Det är något speciellt när ett album sätter sig så himla djupt att man bara vill höra det igen och igen. Precis så har det varit med detta, och jag kommer nog alltid kastas tillbaka till Perth om jag så skulle höra samma låtar om tjugo år.

Hannah Reids röst = <3<3<3. Lyssna och rys.

-----

Det har varit en varm, torr sommar med klarblåa himlar. Sådär blå att en enda liten molntuss fångar ens uppmärksamhet.

Den tionde februari regnar det äntligen efter en evighetstorka, och jag skriver jag så här i min mobil:

Och så kommer regnet. Det kommer från ingenstans efter fyra månader av torka och hetta.
Jag står på pendeltågsstationen en måndagsmorgon.
Det bullrar och smattrar mot det höga plåttaket på Centralstationen och det tar ett ögonblick innan jag förstår vad det är.
Folk ser upp från telefoner och läsplattor och ler. 
Det är som en enorm release och det fullkomligt vräker ner från himlens ena moln medan solen alltjämt skiner.
Exakt fyra minuter varar det. 
Fyra månader för fyra minuter.

Det ska gå ytterligare en och en halv månad innan det regnar igen, när sommaren sakta har förvandlats till höst.

-----

I början av mars kommer mamma på besök från Sverige. Vi åker till Freo och Cottesloe och går ut och äter middagar och dricker viner från vingårdar bara ett stenkast härifrån.

Efter en tuff arbetsvecka med en blixtvisit i Melbourne och dygnet-runt-jobb tar jag ledigt några dagar och vi åker till Bali.

Det har ändrats något otroligt sedan jag var där sist som våghalsig nittonåring med E och J för tio år sedan. Byggnader, kommers och tät biltrafik längs hela södra halvan av ön. De taxichaufförer vi möter verkar ledsna och pratar om det 'gamla Bali', det som fanns till så sent som för fem-sex år sedan. De pekar ut gamla risfält som nu har ersatts av västerländska hotell, och pratar om hur det långsamt breder ut sig norrut.

Men Bali är trots allt fortfarande fantastiskt vackert. Och det faktum att jag nu bor bara tre timmar bort med flyg, och dessutom i samma tidszon, gör mig glad i själen.

Att få möjlighet att semestra ensam med mamma i vuxen ålder är något jag aldrig kommer ta för givet. Att kunna dricka Bintang och prata om livets viktigheter medan solen går ner över havet är verkligen värt så himla mycket.

-----

Nu har mamma åkt och hösten långsamt tagit sitt grepp om staden. Idag: tjugo grader, moln och blåst.

Och jag är tro det eller ej ofantligt peppad över detta. Höst! Eftermiddagar på soffan med en bok! Höstpromenader! Varmare kläder!

Jag är redo.

2013.

Har tydligen nästan slutat upp med att blogga. Vet inte varför jag inte har samma behov av att skriva, men älskar att jag får följa er andra ändå.

Tvåtusentretton var året då allt kunde hända och faktiskt hände.

Vaknade på nyårsdagen i ett hotellrum i Bayswater i London och tog avsked av M som skulle flyga tillbaka till Australien samma dag.

Tillbringade de tre första månaderna i Stockholm där jag jobbade halvtid på facebook och hängde med min brorsdotter på eftermiddagarna. En av mina närmsta barndomsvänner fick en liten dotter och plötsligt var vi alla vuxna på riktigt. Kramade skiten ur den allra sista tiden med vänner och familj och flög tillbaka till Australien i slutet av mars.

En fredagseftermiddag i början av april gifte jag mig med M på magistraten i Brisbane inför hans föräldrar och syskon. Det tog tio minuter. Jag hade på mig en liten sextiotalsklänning och det hela kändes ganska overkligt. Efteråt åt vi middag och sov över på lyxhotell där vi drack champagne och beställde hutlöst dyr room service (första gången i mitt liv).

Senare samma månad fick jag äntligen, efter drygt åtta år, mitt permanenta uppehållstillstånd. Ansökan hade varit något av ett heltidsjobb i flera månader och vägde över ett kilo. Och alltså känslan. Känslan!!

Åkte upp till Darwin i mitten av maj och bodde på hostel i ett par veckor med M i väntan på att hans bil skulle anlända via fraktskepp från ödeön där han jobbat det senaste året. Levde backpackerliv på Mitchell Street (dvs drack öl och solade benen) och hade det oförskämt bra.

Efter att bilen slutligen anlänt körde vi tillbaka till Brisbane. 3,450 kilometer på fyra dagar. Röd jord, eviga raksträckor och stjärnhimlar som man liksom inte tror är på riktigt. Halvvägs till Queensland, när vi stannat för att bada mitt ute i ingenstans, ringde Ms mobil och han blev erbjuden ett fast pilotjobb i Perth. Ett jobb som vi båda hållit tummarna för men inte riktigt vågat tro på att han skulle få. Det var en otrolig jävla lättnad att äntligen veta vart vi skulle ta vägen härnäst.

I juni åkte vi till Melbourne för att M behövde uppdatera sina ackrediteringar. Själv passade jag på att möta upp fina Em och Bec för brunch samt drack vin med ett par gamla univänner jag inte sett på flera år.

I början av juli flög så vi tillbaka till Sverige med våra närmsta från Australien för bröllopsfest. Det blev en vecka på Stockholms alla uteserveringar och en möhippa i en stuga i skogen med mina vänner. En solig lördag stod vi sedan och sa våra löften på en äng vid Mälaren. E & K sjöng den här och M bet ihop käkarna för att inte börja grina. Första dansen blev en högst improviserad David Brent-ig fuldans till Bust a Move.

Ett dygn senare (efter en nagelbitare med ett borttappat pass - lång historia) åkte vi på bröllopsresa till Portugal och hängde i Lissabon och Porto i tio dagar. Vi hade aldrig varit där förut och bestämde att vi måste åka tillbaka igen snarast.

Vi kom tillbaka till Australien i början av augusti och började planera flytten till Perth nästan med detsamma. Jag sökte tusen jobb och vi packade tusen flyttkartonger. Försökte fatta beslut om vad som var viktigt nog att behålla och packa in i en bil och vad som skulle lämnas kvar eftersom det var alldeles för dyrt för att betala för flyttlass från öst till väst.

I början av september backade vi ut från Ms föräldrars garageuppfart och började vår andra gigantiska roadtrip på mindre än ett halvår. Någonstans längs vägen, när jag råkade ha mobiltäckning, ringde min mobil och jag hade en första improviserad telefonintervju för företaget jag nu jobbar för (det här med bilresor och jobbmöjligheter verkar ha varit vår grej i år).

Några långa dygn senare anlände vi i Perth, och jag blev kär i staden med detsamma. Inom två veckor hade vi skrivit på kontrakt för en mysig hyreslägenhet i city som var lite för dyr men för bra för att tacka nej till.

Efter ytterligare några veckor av knepiga intervjuer och prov blev jag så slutligen erbjuden mitt jobb; ett tolvmånaders-vikariat som jag är smärtsamt medveten om att jag förmodligen aldrig kommer kunna toppa. Ett jobb där jag har roliga kollegor som redan blivit fina vänner.

I år var även första året då M och jag tillbringade julen ensamma utan någon av våra familjer. Första juldagsmorgonen då vi hängde på stranden i Cottesloe och firade kvällen med vänner istället för föräldrar och syskon. Och nu, första nyåret i väst (hemma på soffan visserligen eftersom M jobbar imorgon bitti).

2013 var verkligen året då allt hände.

Vet inte riktigt om det kan toppas.
Vet inte om det nödvändigtvis behöver toppas.

Önskar mig nog mest lugn och stabilitet tror jag.

Jag önskar er alla ett gott nytt år och ett grymt tvåtusenfjorton. Hoppas jag får fortsätta följa er. ♥

HONEYMOON PT.1: LISBON, SINTRA & CASCAIS.

Befinner mig fortfarande i något slags jobb-limbo och känner mig mentalt utmattad. Gick vidare från psych-testet (pepp!) och har sedan dess haft ytterligare en informell intervju, följt av...tystnad.

Så vi fokar på nåt annat nu tycker jag, nämligen bröllopsresan! Hade ju lovat att slänga ihop en liten reseguide, så bättre sent än aldrig osv.

M och jag åkte alltså till Portugal i slutet av juli. Första stoppet var Lissabon, där vi hyrde en lägenhet i Rossio. Bästa sättet att storstadsresa i min mening. Utsikten från balkongen såg ut så här:



Det finns mycket att se och göra i Lissabon. En kan till exempel ta spårvagnen eller promenera upp till de gamla kvarteren i Alfama och irra bort sig i smala gränder samt förälska sig i mosaikutsmyckade hus.





För att så småningom se gatorna öppna upp sig till milsvida panoramavyer över staden. Lissabon är byggt på sju kullar, så utsiktsplatser finns det gott om. Kombineras gärna med en kall öl (Super Bock) eller en stark kopp kaffe.





Om kvällarna kan en med fördel besöka någon av de lokala små restaurangerna (obs, undvik restaurangstråken längs Rua dos Correeiros och parallellgatorna där varenda restaurang har turistpriser och prick samma bild-illustrerade menyer). Den här pärlan låg till exempel bara ett stenkast från där vi bodde i Rossio:



I Barrio Alto finns det också gott om bra restauranger och barer, även om priserna är lite högre. Men det kan det vara värt när man kan sitta och dricka sangria och äta tapas på en trappavsats med fadomusik i bakgrunden!



Har du mer än ett par dagar i Lissabon så är mitt bästa tips att lämna stan och ta tåget till Sintra och/eller Cascais (vi klämde in bägge två på en dag, vilket funkade bra om en inte har något emot att gå upp tidigt).

Sintra är en drömsk liten stad uppe i bergen, nordväst om Lissabon. Som något taget ur en sagobok. Är man väl där så se till att inte missa Quinta da Regaleira! En gigantisk trädgård med palats, sjöar och hemliga underjordiska gångar. Kände mig som ett barn på upptäcktsfärd.




Ett annat fint utflyktsmål är kuststaden Cascais, direkt väster om Lissabon. Perfekt ställe att ta pendeltåget till om det är varmt och en vill byta stadsliv mot strandliv ett tag. Mysiga små cafégator och populära stränder i juliaugusti.






Jag hade aldrig varit i Portugal förr, och det övertäffade mina förväntningar.




Efter Lissabon åkte vi vidare till Porto, men mer om det någon annan dag!

MELBOURNE.

Melbourne levererade som vanligt. (Dock kallt! Midvinter här nere, ni vet.)

M var tvungen att åka ner för att jobba ett par dagar, och jag bestämde mig för att hänga på. Så två dagars jobb blev till fem dagars semester istället, med gratis boende i hans systers hus då de befinner sig i Portland för tillfället. Win!

När M jobbade gick jag långa promenader i områden jag aldrig varit och drack vin med en gammal univän jag inte sett på hundra år. Gick i hipsterbutiker och åt lunch med Emmy och Rebecca i Carlton North. Det var första gången vi sågs, och det slutade med att vi satt och pratade cirka hur länge som helst. Fint.

Om kvällarna tände M och jag brasor och åt pizza under en filt framför teven i vardagsrummet, och på söndagen tog vi bilen till kusten vid Mount Martha. Gick längs öde stränder och drack starkt kaffe.

En mkt värd långhelg!

I CROSSED THE OCEAN FOR A HEART OF GOLD.

Nä hörni. Det får nog bli en blogg på svenska det här trots allt. Ska försöka komma igång och skriva lite oftare.

Roadtrippen var fantastisk. Klarblå himmel och evighetslånga raksträckor. Kängurur och rovfåglar. Skönsång i bilen och brunbrända ben. Och stjärnhimlen om nätterna som är sådär overkligt lysande klar som den bara kan bli i outbacken.

Vi såg vilda krokodiler som gillade att hoppa högt.

Tog kisspauser.

Passerade papegojor på rad.

Badade i Bitter Springs - ett turkost vattenhål med sköldpaddor mitt ute i ingenstans.

Alltså, färgerna. Färgerna! ♥

Övernattade i outbackstäder långt från civilisationen.

Ja, ungefär så. Imorgon bitti åker vi till Melbourne över midsommar. Det ska bli fint!

GOING NORTH.

Om ett par dagar flyger jag upp till Darwin med M för några dagars semester innan vi påbörjar för mastodont-roadtrip för att köra ner hans bil från Northern Territory där han brukade jobba.

Det är en hyfsat lång resa, betydligt längre än något jag tidigare upplevt. 3, 450 kilometer för att vara exakt. (För att sätta saker i perspektiv: det är till exempel längre än att köra från Stockholm till Casablanca i Marocko.)

Vi hoppas klara av resan på knappt fyra dagar, och logiskt sett bör jag känna en lätt oro. Men alltså, tvärtom! Jag är så jävla peppad!

Jag set fram emot att köra längs ökenvägar med ett par solglasögon på näsan och vinden i håret. Yänker på alla de samtal vi ännu inte hunnit ha, alla de foton jag ännu inte tagit, och alla de kalla öl vi ännu inte hunnit dricka vid varje dags slut.

Och som vanligt är ingen roadtrip komplett utan ett utmärkt soundtrack:

ROADTRIP IN THE NORTHERN TERRITORY

PS. Gama roadtrip-soundtracks kan du hitta HÄR och HÄR.