DET SOM HÄNDE MELLAN RADERNA.

Jag läser vad jag skrivit om året som gått igen, och allt låter så himlahimla rosenskimrande. Och riktigt så perfekt är ju livet naturligtvis aldrig, och jag vill helst inte bidra till att måla upp bilden av Det Perfekta Livet för det finns inte.

Det fanns såklart en del ledsamheter också, sånt som inte riktigt fick plats på raderna.

Som att min gamla farmor som sett fram emot bröllopet i över ett år hamnade på sjukhus tre dagar innan och inte kunde komma till Stockholm.

Som att jag aldrig någonsin bråkat så mycket med M som vi gjorde sista veckan i augusti.

Som att jag gick utan lön i sex månader och inte hade en enda sparad krona på bankkontot emot slutet.

Som att jag hade mitt livs mest ångestfyllda bakfylla och på allvar började överväga att sluta dricka alkohol för gott pga vad det har börjat göra med min hjärna dagen efter (har för övrigt inte druckit alls under hela jul- och nyårshelgen).

Sånt.

Det är måhända parenteser i vad som totalt sett var ett fantastiskt år, men ändå viktigt att nämna.

2013.

Har tydligen nästan slutat upp med att blogga. Vet inte varför jag inte har samma behov av att skriva, men älskar att jag får följa er andra ändå.

Tvåtusentretton var året då allt kunde hända och faktiskt hände.

Vaknade på nyårsdagen i ett hotellrum i Bayswater i London och tog avsked av M som skulle flyga tillbaka till Australien samma dag.

Tillbringade de tre första månaderna i Stockholm där jag jobbade halvtid på facebook och hängde med min brorsdotter på eftermiddagarna. En av mina närmsta barndomsvänner fick en liten dotter och plötsligt var vi alla vuxna på riktigt. Kramade skiten ur den allra sista tiden med vänner och familj och flög tillbaka till Australien i slutet av mars.

En fredagseftermiddag i början av april gifte jag mig med M på magistraten i Brisbane inför hans föräldrar och syskon. Det tog tio minuter. Jag hade på mig en liten sextiotalsklänning och det hela kändes ganska overkligt. Efteråt åt vi middag och sov över på lyxhotell där vi drack champagne och beställde hutlöst dyr room service (första gången i mitt liv).

Senare samma månad fick jag äntligen, efter drygt åtta år, mitt permanenta uppehållstillstånd. Ansökan hade varit något av ett heltidsjobb i flera månader och vägde över ett kilo. Och alltså känslan. Känslan!!

Åkte upp till Darwin i mitten av maj och bodde på hostel i ett par veckor med M i väntan på att hans bil skulle anlända via fraktskepp från ödeön där han jobbat det senaste året. Levde backpackerliv på Mitchell Street (dvs drack öl och solade benen) och hade det oförskämt bra.

Efter att bilen slutligen anlänt körde vi tillbaka till Brisbane. 3,450 kilometer på fyra dagar. Röd jord, eviga raksträckor och stjärnhimlar som man liksom inte tror är på riktigt. Halvvägs till Queensland, när vi stannat för att bada mitt ute i ingenstans, ringde Ms mobil och han blev erbjuden ett fast pilotjobb i Perth. Ett jobb som vi båda hållit tummarna för men inte riktigt vågat tro på att han skulle få. Det var en otrolig jävla lättnad att äntligen veta vart vi skulle ta vägen härnäst.

I juni åkte vi till Melbourne för att M behövde uppdatera sina ackrediteringar. Själv passade jag på att möta upp fina Em och Bec för brunch samt drack vin med ett par gamla univänner jag inte sett på flera år.

I början av juli flög så vi tillbaka till Sverige med våra närmsta från Australien för bröllopsfest. Det blev en vecka på Stockholms alla uteserveringar och en möhippa i en stuga i skogen med mina vänner. En solig lördag stod vi sedan och sa våra löften på en äng vid Mälaren. E & K sjöng den här och M bet ihop käkarna för att inte börja grina. Första dansen blev en högst improviserad David Brent-ig fuldans till Bust a Move.

Ett dygn senare (efter en nagelbitare med ett borttappat pass - lång historia) åkte vi på bröllopsresa till Portugal och hängde i Lissabon och Porto i tio dagar. Vi hade aldrig varit där förut och bestämde att vi måste åka tillbaka igen snarast.

Vi kom tillbaka till Australien i början av augusti och började planera flytten till Perth nästan med detsamma. Jag sökte tusen jobb och vi packade tusen flyttkartonger. Försökte fatta beslut om vad som var viktigt nog att behålla och packa in i en bil och vad som skulle lämnas kvar eftersom det var alldeles för dyrt för att betala för flyttlass från öst till väst.

I början av september backade vi ut från Ms föräldrars garageuppfart och började vår andra gigantiska roadtrip på mindre än ett halvår. Någonstans längs vägen, när jag råkade ha mobiltäckning, ringde min mobil och jag hade en första improviserad telefonintervju för företaget jag nu jobbar för (det här med bilresor och jobbmöjligheter verkar ha varit vår grej i år).

Några långa dygn senare anlände vi i Perth, och jag blev kär i staden med detsamma. Inom två veckor hade vi skrivit på kontrakt för en mysig hyreslägenhet i city som var lite för dyr men för bra för att tacka nej till.

Efter ytterligare några veckor av knepiga intervjuer och prov blev jag så slutligen erbjuden mitt jobb; ett tolvmånaders-vikariat som jag är smärtsamt medveten om att jag förmodligen aldrig kommer kunna toppa. Ett jobb där jag har roliga kollegor som redan blivit fina vänner.

I år var även första året då M och jag tillbringade julen ensamma utan någon av våra familjer. Första juldagsmorgonen då vi hängde på stranden i Cottesloe och firade kvällen med vänner istället för föräldrar och syskon. Och nu, första nyåret i väst (hemma på soffan visserligen eftersom M jobbar imorgon bitti).

2013 var verkligen året då allt hände.

Vet inte riktigt om det kan toppas.
Vet inte om det nödvändigtvis behöver toppas.

Önskar mig nog mest lugn och stabilitet tror jag.

Jag önskar er alla ett gott nytt år och ett grymt tvåtusenfjorton. Hoppas jag får fortsätta följa er. ♥

17 NOVEMBER.

Det gick från vinter direkt till sommar här. Temperaturen kryper upp till trettiosju grader om dagarna och mina solrosor dör långsamt på balkongen trots att jag vattnar dem två gånger om dagen.

M har varit i Melbourne och jobbat en vecka och blir borta i en vecka till. Det är lite svajigt på företaget för tillfället och vi är livrädda att han ska bli uppsagd. Vad gör vi då? Vill inte ens tänka tanken.

Själv trivs jag på mitt nya jobb och får nypa mig i armen ibland pga overklighetskänsla. Det är svårt och utmanande med jätteroligt på samma gång.

Just i detta nu är det söndag kväll och jag sitter hemma och skriver på lite jobbgrejor. Har saker jag ska vara klar med i början av veckan och sitter således och filar på formuleringar och trippelkollar fakta.

Du behöver inte alltid sikta högst Hanna, good enough räcker gott och väl, påminner mamma. Men den där jävla balansen är något jag alltid haft svårt för. Vet inte hur man gör.

GLADA BESKED SAMT EN HIMLA BRA PLAYLIST.

Det där jobbet, ni vet. Jag fick det! Efter den längsta rekryteringsprocess jag upplevt (tre intervjuer plus ett fyra timmar långt prov) är allt äntligen påskrivet och klart och jag har mindre än en vecka kvar som arbetslös.

Och alltså, lättnaden. Lättnaden!

I över ett halvår har jag varit utan arbete. Och trots att det tidvis varit självvalt så ska det bli så sinnessjukt skönt att få rutiner och en ordentlig sysselsättning igen. Och pengar! Jesus vad skönt det ska bli att ha en egen inkomst och slippa vända på varenda krona.

Idag skiner solen och jag tänkte gå ut och upptäcka (det har blivit alldeles för många timmar på soffan framför Breaking Bad den senaste veckan). Upptäckandet är något av det bästa jag vet med att flytta till en ny stad. Att sätta på en playlist och bara gågågå och se vart en hamnar.

Här har ni mina favoritlåtar lust nu aka en himla bra playlist:

HONEYMOON PT.1: LISBON, SINTRA & CASCAIS.

Befinner mig fortfarande i något slags jobb-limbo och känner mig mentalt utmattad. Gick vidare från psych-testet (pepp!) och har sedan dess haft ytterligare en informell intervju, följt av...tystnad.

Så vi fokar på nåt annat nu tycker jag, nämligen bröllopsresan! Hade ju lovat att slänga ihop en liten reseguide, så bättre sent än aldrig osv.

M och jag åkte alltså till Portugal i slutet av juli. Första stoppet var Lissabon, där vi hyrde en lägenhet i Rossio. Bästa sättet att storstadsresa i min mening. Utsikten från balkongen såg ut så här:



Det finns mycket att se och göra i Lissabon. En kan till exempel ta spårvagnen eller promenera upp till de gamla kvarteren i Alfama och irra bort sig i smala gränder samt förälska sig i mosaikutsmyckade hus.





För att så småningom se gatorna öppna upp sig till milsvida panoramavyer över staden. Lissabon är byggt på sju kullar, så utsiktsplatser finns det gott om. Kombineras gärna med en kall öl (Super Bock) eller en stark kopp kaffe.





Om kvällarna kan en med fördel besöka någon av de lokala små restaurangerna (obs, undvik restaurangstråken längs Rua dos Correeiros och parallellgatorna där varenda restaurang har turistpriser och prick samma bild-illustrerade menyer). Den här pärlan låg till exempel bara ett stenkast från där vi bodde i Rossio:



I Barrio Alto finns det också gott om bra restauranger och barer, även om priserna är lite högre. Men det kan det vara värt när man kan sitta och dricka sangria och äta tapas på en trappavsats med fadomusik i bakgrunden!



Har du mer än ett par dagar i Lissabon så är mitt bästa tips att lämna stan och ta tåget till Sintra och/eller Cascais (vi klämde in bägge två på en dag, vilket funkade bra om en inte har något emot att gå upp tidigt).

Sintra är en drömsk liten stad uppe i bergen, nordväst om Lissabon. Som något taget ur en sagobok. Är man väl där så se till att inte missa Quinta da Regaleira! En gigantisk trädgård med palats, sjöar och hemliga underjordiska gångar. Kände mig som ett barn på upptäcktsfärd.




Ett annat fint utflyktsmål är kuststaden Cascais, direkt väster om Lissabon. Perfekt ställe att ta pendeltåget till om det är varmt och en vill byta stadsliv mot strandliv ett tag. Mysiga små cafégator och populära stränder i juliaugusti.






Jag hade aldrig varit i Portugal förr, och det övertäffade mina förväntningar.




Efter Lissabon åkte vi vidare till Porto, men mer om det någon annan dag!

MITT HJÄRTA KANSKE SLUTAR SLÅ MEN FILMEN BÖRJAR OM ÄNDÅ.

Vi har flyttat in nu, och jag älskar denna lägenhet! Det är något väldigt lugnande att känna sig så hemma på en plats med en gång.

Och vi har köpt möbler! Nya och gamla i en salig blandning. Nästa år fyller jag trettio, och jag har aldrig aldrig haft ett möblemang som jag faktiskt varit med och valt förut. Jag har hyrt möblerat i andra hand, jag har varit nyutflugen nittonåring eller fattig student och haft avlagda soffor och skavda gamla Billy-bokhyllor i ett decennium. Så det här, mina vänner, är stort.

Men. Hyrorna är dyra i Perth och jag är fortfarande arbetslös.

Intervjun förra veckan gick jättebra och jag blev än mer kär i det där himla jobbet. Igår var det dock dags för nästa steg: psych-test i fyra timmar. Och det var apsvårt.

Kom hem deppig som få och lagade middag med M som försökte peppa. Det hjälpte inte.

Insåg att jag förmodligen sumpat mina chanser och grinade över en skål pumpasoppa med vitlöksbröd. Kan nu egentligen bara hoppas att intervjuerna, mina tidigare erfarenheter och referenser väger tyngre. Håll tummarna.

Men likväl sitter jag här och lyssnar på Veronica Maggios nya låt Sergels Torg på repeat och söker andra (mindre spännande) jobb.

Den som lever får se.

DIMMIGA DAGAR.

We made it!

Efter oändliga dagar bakom ratten längs dammiga raksträckor nådde vi havet och skyskraporna i väst. Det var en overklig känsla som jag tänkte skriva lite mer om senare.

Men Perth alltså.

Med schizofrent väder där det solen skiner från klarblå himmel och regnet vräker ner sidledes i nästa sekund (hör tydligen ej till vanligheterna, men ska enligt prognosen fortsätta på samma sätt i en vecka till).

Där allt är liksom kompakt och komprimerat. Små roliga butiker och indiebarer ligger granne med affärskvarteren i city. Ett stenkast från havet, tio minuter till flygplatsen. Här ligger allt behändigt nära, raka motsatsen till Brisbane.

Jag gillart.

Vi bor i en tvåa i Victoria Park med utsikt över city som vi hyrt i två veckor. När vi kom hit förra lördagen och förklarade att vi tänkt fixa permanent boende under dessa fjorton dagar möttes vi av idel chockade ansikten. Folk som menade att det skulle bli svårt, näst intill omöjligt.

Perth är mäklarnas marknad, och vi hade hört otaliga skräckhistorier om hur man får finna sig i att bli behandlad som skräp och ständigt jaga dem.

Så var inte fallet, visade det sig. Vi körde all-in och gick på sju visningar på två dagar. Ansökte om tre lägenheter och blev erbjudna alla tre. (Hurra!) Vi bestämde oss för en fin liten tvåa mitt i stan. Med stor balkong i väst, pool på taket och gratis gym och bastu i huset.

Och på onsdag ska jag på en intervju för ett jobb jag verkligen tror kan vara något. Hoppas så jäkla hårt att det går vägen.

För gör det det så tror jag att det kan bli riktigt bra, det här nya kapitlet.

DEN SISTA SUCKEN.

Det är fredag eftermiddag och solen skiner. En sista helg, den allra sista sucken här i stan innan vi flyttar västerut. Och jag är synnerligen opepp.

En kan säga att framtidsskräcken och ovissheten plötsligt kommit ikapp mig.

Kommer vi hitta en lägenhet att bo i? Kommer jag få ett jobb jag trivs med? Måste vi skaffa en till bil? Kommer vi ha råd? Kommer vi hitta nya kompisar att hänga med? Kommer vi trivas generellt eller kommer allt bli en enda lång uppförsbacke?

Efter att ha velat fram och tillbaka fick jag slutligen ett tack-men-nej-tack från ena jobbet imorse. Det kändes rätt väntat och helt okej ändå. Det andra företaget håller mig fortfarande på sträckbänken och jag börjar känna att det nästan kan kvitta, faktiskt. Har haft tre intervjuer med dem, den sista var för nästan två veckor sedan, då de även kontaktade mina referenter (detta vet jag då jag pratat med dem). Men trots detta ar jag fortfarande inte fått något besked och jag tänker att de ju knappast kan vara superintresserade.

Everything happens for a reason. You'll be looking back at this in a few months thinking 'thank god I got this job and not that one I applied for back before we moved'. And it'll be ten times better anyway, tröstar M.

Och jag hoppas han har rätt.

Ikväll ska jag dricka öl och krama på mina kompisar för sista gången på länge. Och jag kommer försöka låta bli att tänka allt för mycket på sånt jag ändå inte kan styra över eller göra något åt.

PACK IT UP.

Vi lever i ett flyttkartongsbonanza just nu. Tolv dagar kvar i Brisbane, och det är inte helt enkelt det här med att bestämma sig för vad som är viktigt nog att få följa med till W.A. när vi bara har en Toyota Hilux att fylla med grejor. (Att betala för ett flyttlass tvärs över landet är så galet dyrt att det blir billigare att köpa nya grejor istället.)

Och mitt i detta kaoz fortsätter min jobbjakt. Har haft två intervjuer för ett jobb och tre för ett annat de senaste veckorna. Båda spännande roller, men har en känsla av att jag kommer snubbla på mållinjen med bägge två. Vet inte varför egentligen, bara en känsla.

Som att det varit litelite för enkelt, alltsammans.

SÖNDAGSLISTAN.

Vilket är ditt bästa sommarprat?
Har faktiskt inte hört något program som riktigt knockat mig i år. Men Kristian Gidlund berörde så klart, precis som hans blogg.

Vilken är den bästa kombinationen av två saker du vet?
Just nu: varm augustikväll och nyfångade svenska kräftor. Obsessar kanske främst eftersom det är en kombo jag endast kan uppleva på avstånd via instagram (avis).

Vad gjorde du för exakt fem månader sedan?
Då bodde jag i Stockholm och hade min gamla rumskamrat Nat på besök från England över helgen.
Vi gick runt halva stan och på kvällen var vi på Club Mosquito på Mosebacke och dansade oss svettiga till soca och dancehall med en hel hög av mina bästa kompisar. Bra dag!



När var du avundsjuk på någon senast?
Just nu avundas jag folk som har ett roligt jobb att gå till om dagarna och ett konto där det trillar in en lön med jämna mellanrum. (Blir lätt så när en inte jobbat på fem månader.)

Har du något onödigt du gör?
Jag har OCD när det gäller sortering av digitala filer och mappar. Kan på riktigt sitta och ändra filnamn på en extern hårddisk en hel dag. Tror jag skulle blivit bibliotekarie.

Kan du visa en bild på något jättebra?

En strawberry sundae!
Det vill säga en glasstrut som enbart säljs på Brisbane Exhibition Show varje år. Den ser kanske inte mycket ut för världen, men är helt gudomlig. Innehåller från botten och upp: gräddig vaniljglass, hackade färska jordgubbar, gräddig jordgubbsglass, vispad grädde och en jordgubbe på toppen - allt från lokala tillverkare i Queensland. Kan möjligen vara den godaste glass som någonsin tillverkats (har ätit tre stycken den här veckan).

Vad har du gjort denna vecka?
Jag har varit på stranden i Broadbeach och ätit fish & chips, firat en födelsedag och fuldansat till gamla hiphop-hits, flyttpackat, skickat iväg ett par jobbansökningar och gått på tivoli hela två gånger.

Vad ska du göra nästa vecka?
Tänkte grilla och dricka öl vid havet på lördag. I övrigt blir det nog mest packa kartonger.

När hade du hjärtklappning senast?
När M och min gemensamma resväska försvann spårlöst efter vår bröllopsresa. Efter fyra dagar levererades en väska som inte var lik vår någonstans. Rätt väska återfick vi ett par dagar senare - knappt en timme innan vi skulle åka till Arlanda för att flyga hem till Australien igen. Det var lite svettigt.

Vad ska du göra i höst?
Här nere blir det ju vår och inte höst (ljusare dagar, hurra!) och jag ska åka på en sanslöst lång roadtrip och korsa kontinenten. Sedan ska jag testa på livet i Perth och förhoppningsvis homestyla en liten lägenhet och hitta mig ett trivsamt jobb.

Vad är det konstigaste du gjort för kärlekens skull?
Sagt upp ett helt liv med familj och vänner i Sverige för att leva på andra sidan jorden. Det är väl lite konstigt när en tänker efter.

Vad borde du göra men orkar bara inte?
Börja gå igenom, sortera och packa tråkiga grejor. Typ pärmar med viktiga papper. Sånt.

Vad har du i ditt kylskåp?
Vi delar ju kylskåp med M:s svärföräldrar för tillfället, vilket gör att kylen är betydligt fullare och trevligare än den annars skulle vara. Mycket goda ostar och oliver. Grönsaker. Färska ägg från hönsen i trädgården (true story).

Kan du bjuda på någon teaser inför kommande blogginlägg?
Bröllopsresa! Portugal! Får se när jag orkar redigera färdigt alla bilderna bara.



Lista via niotillfem.

UT MED DET GAMLA, IN MED DET NYA.

Tillbringar ungefär nittio procent av min vakna tid framför datorn just nu.

Läser jobbannonser. Filar på ansökningsbrev. Byter ut prenumerationer på pinterest från bröllopsinspiration till heminredning. Lyssnar på värvet. (Tips! Anna Mannheimer. Bästa avsnittet på länge.) Lägger upp ebay-annonser med saker jag vill bli av med innan flytten. Letar på etsy efter nya grejor jag vill köpa.

Sånt.

Och så läser jag bloggar igen, efter en hel sommar av ytterst sporadisk läsning. Som jag har saknat er!

ATT LANDA.

Så tar juli månad slut och vi sätter oss på ett plan och åker tillbaka till det som blivit hemma igen.

I prick en månad har jag varit i Sverige på semester och på bröllopsresa i Sydeuropa, och allt känns som en enda euforisk dimma.

Har blivit möhippad i efterskott av mina allra finaste och äldsta vänner (säger i efterskott eftersom vi tekniskt sett redan gift oss på rådhuset i Brisbane för ett par månader sedan). Har haft hela Ms familj och några vänner från andra sidan jorden hos oss i Stockholm. Har haft en välsignelseceremoni, bröllopsfest och spontan "bröllopsvals" till Young MC's Bust a Move i solnedgången vid Mälarens strand. Har tillbringat tio dagar i Portugal i lägenheter med franska balkonger och utsikter över takåsar och flodbanker. Druckit portvin och haft det ungefär så bra som sig bör på en smekmånad.

Och så pangbom! Tillbaka i verkligheten.

Den där icke-rosenskimrande verkligheten där vi är arbetslösa, bostadslösa och panka och ska flytta till andra sidan landet om knappt en månad.

Ni förstår, i maj blev M erbjuden ett riktigt bra jobb i Perth (en stor lättnad eftersom vi tidigare inte vetat vart vi skulle hamna efter semestern i Sverige). Så nu letas det hyreslägenhet och jobb åt mig och annat praktiskt.

Det är skitläskigt och apspännande på samma gång. Och känns ändå helt logiskt på något vis - efter flera år av långdistans till och från ska vi äntligenäntligen få börja bygga upp något gemensamt igen. Ett nytt hem i en ny stad.

Framtiden är vit och ny och oskriven. Bring it on! säger jag.

PS. Tänkte för övrigt att jag skulle re-vampa bloggen ordentligt, men det gick uselt eftersom Bloggers mall-anpassningar inte fungerar alls. Ni får därför hålla tillgodo med fula typsnitt och blå rubriker tills vidare är jag rädd. DS.

ALICE & MATT.

Nu är det mindre än två veckor tills vi ställer till med bröllopsfest i Sverige, och halva M:s familj och några vänner härifrån har redan tagit sig till Europa.

Det känns stort och fantastiskt roligt, och jag får lite svindel när jag tänker på alla kära ansikten från två världsdelar som kommer befinna sig på samma plats om bara någon ynka vecka.

♥♥♥♥♥ !!!!!

Själv reser jag om knappt sjutton timmar, och har inte börjat packa än. Jag borde alltså ta tag i saken, men ville egentligen mest tipsa om ett par låtar ni borde lyssna på om ni inte redan hört dem:

Så jäkla fint. Alice debutalbum Skisser kan ni lyssna på här, och Matts fantastiska röst kan ni höra mer av här.

Nu blir det nog tyst här ett tag framöver igen, men på instagram finns jag som vanligt.

Glad sommar, vi hörs!

MELBOURNE.

Melbourne levererade som vanligt. (Dock kallt! Midvinter här nere, ni vet.)

M var tvungen att åka ner för att jobba ett par dagar, och jag bestämde mig för att hänga på. Så två dagars jobb blev till fem dagars semester istället, med gratis boende i hans systers hus då de befinner sig i Portland för tillfället. Win!

När M jobbade gick jag långa promenader i områden jag aldrig varit och drack vin med en gammal univän jag inte sett på hundra år. Gick i hipsterbutiker och åt lunch med Emmy och Rebecca i Carlton North. Det var första gången vi sågs, och det slutade med att vi satt och pratade cirka hur länge som helst. Fint.

Om kvällarna tände M och jag brasor och åt pizza under en filt framför teven i vardagsrummet, och på söndagen tog vi bilen till kusten vid Mount Martha. Gick längs öde stränder och drack starkt kaffe.

En mkt värd långhelg!

I CROSSED THE OCEAN FOR A HEART OF GOLD.

Nä hörni. Det får nog bli en blogg på svenska det här trots allt. Ska försöka komma igång och skriva lite oftare.

Roadtrippen var fantastisk. Klarblå himmel och evighetslånga raksträckor. Kängurur och rovfåglar. Skönsång i bilen och brunbrända ben. Och stjärnhimlen om nätterna som är sådär overkligt lysande klar som den bara kan bli i outbacken.

Vi såg vilda krokodiler som gillade att hoppa högt.

Tog kisspauser.

Passerade papegojor på rad.

Badade i Bitter Springs - ett turkost vattenhål med sköldpaddor mitt ute i ingenstans.

Alltså, färgerna. Färgerna! ♥

Övernattade i outbackstäder långt från civilisationen.

Ja, ungefär så. Imorgon bitti åker vi till Melbourne över midsommar. Det ska bli fint!