ATT LANDA.

Så tar juli månad slut och vi sätter oss på ett plan och åker tillbaka till det som blivit hemma igen.

I prick en månad har jag varit i Sverige på semester och på bröllopsresa i Sydeuropa, och allt känns som en enda euforisk dimma.

Har blivit möhippad i efterskott av mina allra finaste och äldsta vänner (säger i efterskott eftersom vi tekniskt sett redan gift oss på rådhuset i Brisbane för ett par månader sedan). Har haft hela Ms familj och några vänner från andra sidan jorden hos oss i Stockholm. Har haft en välsignelseceremoni, bröllopsfest och spontan "bröllopsvals" till Young MC's Bust a Move i solnedgången vid Mälarens strand. Har tillbringat tio dagar i Portugal i lägenheter med franska balkonger och utsikter över takåsar och flodbanker. Druckit portvin och haft det ungefär så bra som sig bör på en smekmånad.

Och så pangbom! Tillbaka i verkligheten.

Den där icke-rosenskimrande verkligheten där vi är arbetslösa, bostadslösa och panka och ska flytta till andra sidan landet om knappt en månad.

Ni förstår, i maj blev M erbjuden ett riktigt bra jobb i Perth (en stor lättnad eftersom vi tidigare inte vetat vart vi skulle hamna efter semestern i Sverige). Så nu letas det hyreslägenhet och jobb åt mig och annat praktiskt.

Det är skitläskigt och apspännande på samma gång. Och känns ändå helt logiskt på något vis - efter flera år av långdistans till och från ska vi äntligenäntligen få börja bygga upp något gemensamt igen. Ett nytt hem i en ny stad.

Framtiden är vit och ny och oskriven. Bring it on! säger jag.

PS. Tänkte för övrigt att jag skulle re-vampa bloggen ordentligt, men det gick uselt eftersom Bloggers mall-anpassningar inte fungerar alls. Ni får därför hålla tillgodo med fula typsnitt och blå rubriker tills vidare är jag rädd. DS.