DIMMIGA DAGAR.

We made it!

Efter oändliga dagar bakom ratten längs dammiga raksträckor nådde vi havet och skyskraporna i väst. Det var en overklig känsla som jag tänkte skriva lite mer om senare.

Men Perth alltså.

Med schizofrent väder där det solen skiner från klarblå himmel och regnet vräker ner sidledes i nästa sekund (hör tydligen ej till vanligheterna, men ska enligt prognosen fortsätta på samma sätt i en vecka till).

Där allt är liksom kompakt och komprimerat. Små roliga butiker och indiebarer ligger granne med affärskvarteren i city. Ett stenkast från havet, tio minuter till flygplatsen. Här ligger allt behändigt nära, raka motsatsen till Brisbane.

Jag gillart.

Vi bor i en tvåa i Victoria Park med utsikt över city som vi hyrt i två veckor. När vi kom hit förra lördagen och förklarade att vi tänkt fixa permanent boende under dessa fjorton dagar möttes vi av idel chockade ansikten. Folk som menade att det skulle bli svårt, näst intill omöjligt.

Perth är mäklarnas marknad, och vi hade hört otaliga skräckhistorier om hur man får finna sig i att bli behandlad som skräp och ständigt jaga dem.

Så var inte fallet, visade det sig. Vi körde all-in och gick på sju visningar på två dagar. Ansökte om tre lägenheter och blev erbjudna alla tre. (Hurra!) Vi bestämde oss för en fin liten tvåa mitt i stan. Med stor balkong i väst, pool på taket och gratis gym och bastu i huset.

Och på onsdag ska jag på en intervju för ett jobb jag verkligen tror kan vara något. Hoppas så jäkla hårt att det går vägen.

För gör det det så tror jag att det kan bli riktigt bra, det här nya kapitlet.

DEN SISTA SUCKEN.

Det är fredag eftermiddag och solen skiner. En sista helg, den allra sista sucken här i stan innan vi flyttar västerut. Och jag är synnerligen opepp.

En kan säga att framtidsskräcken och ovissheten plötsligt kommit ikapp mig.

Kommer vi hitta en lägenhet att bo i? Kommer jag få ett jobb jag trivs med? Måste vi skaffa en till bil? Kommer vi ha råd? Kommer vi hitta nya kompisar att hänga med? Kommer vi trivas generellt eller kommer allt bli en enda lång uppförsbacke?

Efter att ha velat fram och tillbaka fick jag slutligen ett tack-men-nej-tack från ena jobbet imorse. Det kändes rätt väntat och helt okej ändå. Det andra företaget håller mig fortfarande på sträckbänken och jag börjar känna att det nästan kan kvitta, faktiskt. Har haft tre intervjuer med dem, den sista var för nästan två veckor sedan, då de även kontaktade mina referenter (detta vet jag då jag pratat med dem). Men trots detta ar jag fortfarande inte fått något besked och jag tänker att de ju knappast kan vara superintresserade.

Everything happens for a reason. You'll be looking back at this in a few months thinking 'thank god I got this job and not that one I applied for back before we moved'. And it'll be ten times better anyway, tröstar M.

Och jag hoppas han har rätt.

Ikväll ska jag dricka öl och krama på mina kompisar för sista gången på länge. Och jag kommer försöka låta bli att tänka allt för mycket på sånt jag ändå inte kan styra över eller göra något åt.

PACK IT UP.

Vi lever i ett flyttkartongsbonanza just nu. Tolv dagar kvar i Brisbane, och det är inte helt enkelt det här med att bestämma sig för vad som är viktigt nog att få följa med till W.A. när vi bara har en Toyota Hilux att fylla med grejor. (Att betala för ett flyttlass tvärs över landet är så galet dyrt att det blir billigare att köpa nya grejor istället.)

Och mitt i detta kaoz fortsätter min jobbjakt. Har haft två intervjuer för ett jobb och tre för ett annat de senaste veckorna. Båda spännande roller, men har en känsla av att jag kommer snubbla på mållinjen med bägge två. Vet inte varför egentligen, bara en känsla.

Som att det varit litelite för enkelt, alltsammans.

SÖNDAGSLISTAN.

Vilket är ditt bästa sommarprat?
Har faktiskt inte hört något program som riktigt knockat mig i år. Men Kristian Gidlund berörde så klart, precis som hans blogg.

Vilken är den bästa kombinationen av två saker du vet?
Just nu: varm augustikväll och nyfångade svenska kräftor. Obsessar kanske främst eftersom det är en kombo jag endast kan uppleva på avstånd via instagram (avis).

Vad gjorde du för exakt fem månader sedan?
Då bodde jag i Stockholm och hade min gamla rumskamrat Nat på besök från England över helgen.
Vi gick runt halva stan och på kvällen var vi på Club Mosquito på Mosebacke och dansade oss svettiga till soca och dancehall med en hel hög av mina bästa kompisar. Bra dag!



När var du avundsjuk på någon senast?
Just nu avundas jag folk som har ett roligt jobb att gå till om dagarna och ett konto där det trillar in en lön med jämna mellanrum. (Blir lätt så när en inte jobbat på fem månader.)

Har du något onödigt du gör?
Jag har OCD när det gäller sortering av digitala filer och mappar. Kan på riktigt sitta och ändra filnamn på en extern hårddisk en hel dag. Tror jag skulle blivit bibliotekarie.

Kan du visa en bild på något jättebra?

En strawberry sundae!
Det vill säga en glasstrut som enbart säljs på Brisbane Exhibition Show varje år. Den ser kanske inte mycket ut för världen, men är helt gudomlig. Innehåller från botten och upp: gräddig vaniljglass, hackade färska jordgubbar, gräddig jordgubbsglass, vispad grädde och en jordgubbe på toppen - allt från lokala tillverkare i Queensland. Kan möjligen vara den godaste glass som någonsin tillverkats (har ätit tre stycken den här veckan).

Vad har du gjort denna vecka?
Jag har varit på stranden i Broadbeach och ätit fish & chips, firat en födelsedag och fuldansat till gamla hiphop-hits, flyttpackat, skickat iväg ett par jobbansökningar och gått på tivoli hela två gånger.

Vad ska du göra nästa vecka?
Tänkte grilla och dricka öl vid havet på lördag. I övrigt blir det nog mest packa kartonger.

När hade du hjärtklappning senast?
När M och min gemensamma resväska försvann spårlöst efter vår bröllopsresa. Efter fyra dagar levererades en väska som inte var lik vår någonstans. Rätt väska återfick vi ett par dagar senare - knappt en timme innan vi skulle åka till Arlanda för att flyga hem till Australien igen. Det var lite svettigt.

Vad ska du göra i höst?
Här nere blir det ju vår och inte höst (ljusare dagar, hurra!) och jag ska åka på en sanslöst lång roadtrip och korsa kontinenten. Sedan ska jag testa på livet i Perth och förhoppningsvis homestyla en liten lägenhet och hitta mig ett trivsamt jobb.

Vad är det konstigaste du gjort för kärlekens skull?
Sagt upp ett helt liv med familj och vänner i Sverige för att leva på andra sidan jorden. Det är väl lite konstigt när en tänker efter.

Vad borde du göra men orkar bara inte?
Börja gå igenom, sortera och packa tråkiga grejor. Typ pärmar med viktiga papper. Sånt.

Vad har du i ditt kylskåp?
Vi delar ju kylskåp med M:s svärföräldrar för tillfället, vilket gör att kylen är betydligt fullare och trevligare än den annars skulle vara. Mycket goda ostar och oliver. Grönsaker. Färska ägg från hönsen i trädgården (true story).

Kan du bjuda på någon teaser inför kommande blogginlägg?
Bröllopsresa! Portugal! Får se när jag orkar redigera färdigt alla bilderna bara.



Lista via niotillfem.

UT MED DET GAMLA, IN MED DET NYA.

Tillbringar ungefär nittio procent av min vakna tid framför datorn just nu.

Läser jobbannonser. Filar på ansökningsbrev. Byter ut prenumerationer på pinterest från bröllopsinspiration till heminredning. Lyssnar på värvet. (Tips! Anna Mannheimer. Bästa avsnittet på länge.) Lägger upp ebay-annonser med saker jag vill bli av med innan flytten. Letar på etsy efter nya grejor jag vill köpa.

Sånt.

Och så läser jag bloggar igen, efter en hel sommar av ytterst sporadisk läsning. Som jag har saknat er!

ATT LANDA.

Så tar juli månad slut och vi sätter oss på ett plan och åker tillbaka till det som blivit hemma igen.

I prick en månad har jag varit i Sverige på semester och på bröllopsresa i Sydeuropa, och allt känns som en enda euforisk dimma.

Har blivit möhippad i efterskott av mina allra finaste och äldsta vänner (säger i efterskott eftersom vi tekniskt sett redan gift oss på rådhuset i Brisbane för ett par månader sedan). Har haft hela Ms familj och några vänner från andra sidan jorden hos oss i Stockholm. Har haft en välsignelseceremoni, bröllopsfest och spontan "bröllopsvals" till Young MC's Bust a Move i solnedgången vid Mälarens strand. Har tillbringat tio dagar i Portugal i lägenheter med franska balkonger och utsikter över takåsar och flodbanker. Druckit portvin och haft det ungefär så bra som sig bör på en smekmånad.

Och så pangbom! Tillbaka i verkligheten.

Den där icke-rosenskimrande verkligheten där vi är arbetslösa, bostadslösa och panka och ska flytta till andra sidan landet om knappt en månad.

Ni förstår, i maj blev M erbjuden ett riktigt bra jobb i Perth (en stor lättnad eftersom vi tidigare inte vetat vart vi skulle hamna efter semestern i Sverige). Så nu letas det hyreslägenhet och jobb åt mig och annat praktiskt.

Det är skitläskigt och apspännande på samma gång. Och känns ändå helt logiskt på något vis - efter flera år av långdistans till och från ska vi äntligenäntligen få börja bygga upp något gemensamt igen. Ett nytt hem i en ny stad.

Framtiden är vit och ny och oskriven. Bring it on! säger jag.

PS. Tänkte för övrigt att jag skulle re-vampa bloggen ordentligt, men det gick uselt eftersom Bloggers mall-anpassningar inte fungerar alls. Ni får därför hålla tillgodo med fula typsnitt och blå rubriker tills vidare är jag rädd. DS.

ALICE & MATT.

Nu är det mindre än två veckor tills vi ställer till med bröllopsfest i Sverige, och halva M:s familj och några vänner härifrån har redan tagit sig till Europa.

Det känns stort och fantastiskt roligt, och jag får lite svindel när jag tänker på alla kära ansikten från två världsdelar som kommer befinna sig på samma plats om bara någon ynka vecka.

♥♥♥♥♥ !!!!!

Själv reser jag om knappt sjutton timmar, och har inte börjat packa än. Jag borde alltså ta tag i saken, men ville egentligen mest tipsa om ett par låtar ni borde lyssna på om ni inte redan hört dem:

Så jäkla fint. Alice debutalbum Skisser kan ni lyssna på här, och Matts fantastiska röst kan ni höra mer av här.

Nu blir det nog tyst här ett tag framöver igen, men på instagram finns jag som vanligt.

Glad sommar, vi hörs!

MELBOURNE.

Melbourne levererade som vanligt. (Dock kallt! Midvinter här nere, ni vet.)

M var tvungen att åka ner för att jobba ett par dagar, och jag bestämde mig för att hänga på. Så två dagars jobb blev till fem dagars semester istället, med gratis boende i hans systers hus då de befinner sig i Portland för tillfället. Win!

När M jobbade gick jag långa promenader i områden jag aldrig varit och drack vin med en gammal univän jag inte sett på hundra år. Gick i hipsterbutiker och åt lunch med Emmy och Rebecca i Carlton North. Det var första gången vi sågs, och det slutade med att vi satt och pratade cirka hur länge som helst. Fint.

Om kvällarna tände M och jag brasor och åt pizza under en filt framför teven i vardagsrummet, och på söndagen tog vi bilen till kusten vid Mount Martha. Gick längs öde stränder och drack starkt kaffe.

En mkt värd långhelg!

I CROSSED THE OCEAN FOR A HEART OF GOLD.

Nä hörni. Det får nog bli en blogg på svenska det här trots allt. Ska försöka komma igång och skriva lite oftare.

Roadtrippen var fantastisk. Klarblå himmel och evighetslånga raksträckor. Kängurur och rovfåglar. Skönsång i bilen och brunbrända ben. Och stjärnhimlen om nätterna som är sådär overkligt lysande klar som den bara kan bli i outbacken.

Vi såg vilda krokodiler som gillade att hoppa högt.

Tog kisspauser.

Passerade papegojor på rad.

Badade i Bitter Springs - ett turkost vattenhål med sköldpaddor mitt ute i ingenstans.

Alltså, färgerna. Färgerna! ♥

Övernattade i outbackstäder långt från civilisationen.

Ja, ungefär så. Imorgon bitti åker vi till Melbourne över midsommar. Det ska bli fint!

GOING NORTH.

Om ett par dagar flyger jag upp till Darwin med M för några dagars semester innan vi påbörjar för mastodont-roadtrip för att köra ner hans bil från Northern Territory där han brukade jobba.

Det är en hyfsat lång resa, betydligt längre än något jag tidigare upplevt. 3, 450 kilometer för att vara exakt. (För att sätta saker i perspektiv: det är till exempel längre än att köra från Stockholm till Casablanca i Marocko.)

Vi hoppas klara av resan på knappt fyra dagar, och logiskt sett bör jag känna en lätt oro. Men alltså, tvärtom! Jag är så jävla peppad!

Jag set fram emot att köra längs ökenvägar med ett par solglasögon på näsan och vinden i håret. Yänker på alla de samtal vi ännu inte hunnit ha, alla de foton jag ännu inte tagit, och alla de kalla öl vi ännu inte hunnit dricka vid varje dags slut.

Och som vanligt är ingen roadtrip komplett utan ett utmärkt soundtrack:

ROADTRIP IN THE NORTHERN TERRITORY

PS. Gama roadtrip-soundtracks kan du hitta HÄR och HÄR.

OK, NU KÖR VI.

Hej, H heter jag.

Det här är min historia.