Vi har flyttat tillbaka till Queensland igen. Bort från de folktomma evighetslånga stränderna i väst och tillbaka till hög luftfuktighet, klibbig hetta och folk precis överallt.
Varför, kan man ju undra (och det gör jag också när svetten rinner längs ryggraden klockan nio en måndag i september, då våren knappt ens börjat). Men sanningen är att trots att jag älskar Perth har det onekligen varit rätt kämpigt att leva småbarnsliv helt utan familjesupport.
Så när M blev erbjuden en tjänst i Brisbane, nära hans familj och Es kusiner, med bättre betalt och attraktivare arbetstider (slut på att jobba helger och röda dagar - yey!) så kändes det lite för bra för att tacka nej till. Så vi sa ja.
Och när vi väl bestämt oss gick allt i raketfart.
Inom en månad var lägenheten uppsagd och utflyttad från. Jag hade sagt upp mig från min tjänst där jag fortfarande var föräldraledig. Möblerna var sålda och flygbiljetter införskaffade. Och två dagar innan avresa fick jag en förfrågan om en projektanställning i Brisbane via en gammal chef. Allt liksom bara flöt på (dock ska gudarna veta att det var en mardröm att packa flyttkartonger ensam med en krypglad bebis vars favoritsyssla var att äta tidningspapper).
Men nu är vi alltså här. Och det är så mycket jag skulle vilja skriva om.
Hur det känns att bo med svärföräldrarna igen (förvånansvärt bra). Hur det känns att börja nytt jobb och skola in en knappt elvamånaders liten ledsen E med separationsångest på förskola (ont i hjärtat x 1000). Hur det känns att leta hus och räkna på bolån, och hur annorlunda reglerna ser ut här jämfört med Sverige (ganska så hopplöst).
Allt sånt vill jag egentligen skriva om. Men hur hittar man tiden?
10 kommentarer:
Åh! Jag har bott i Brisbane länge och följt din blogg hur länge som helst. Så jag längtar lite efter uppdateringar därifrån. Jag hoppas att ni kommer trivas och att det löser sig. Men det här med att ha barn i Australien alltså... hur GÖR man. Jag funderar på att flytta tillbaka men vi håller samtidigt på att försöka skaffa vårt första barn. Är det värt det? Heja dig iallafall!
Det vore spännande att läsa om. Älskade Australien och drömde om att flytta dit men det blev Portugal istället.
Hannah: Hej, vad kul att du följt med så länge trots uselt med uppdateringar!
Att skaffa barn i Australien har faktiskt varit enklare än väntat. Jag var också beredd på att det skulle vara kämpigt pga dåligt med ekonomiskt stöd, och det var delvis därför vi väntade rätt länge med att börja försöka. Största skillnaden är väl att en måste se till att vara inte bara emotionellt redo, utan också ekonomiskt. Jag bytte jobb från privat till offentlig sektor t.ex. då de erbjöd 3 månaders betald föräldraledighet (i tillägg till de 3 mån minimum wage du kan få via staten om du jobbar heltid). Så fick iaf 6 månader av någon form av inkomst vilket hjälpte jättemycket.
Vi valde också att gå public istället för private under graviditeten, och skulle inte använda min private health insurance för framtida graviditeter heller, då det ofta kostar runt $5,000 i avgifter utöver själva försäkringen. Att gå public var mer som i Sverige - du får träffa barnmorskor under graviditeten istället för en OB som du valt. Och det är helt gratis.
Barnomsorg å andra sidan är ju hutlöst dyrt jämfört med Sverige. Du kan få reducerade avgifter baserat på er kombinerade inkomst, men dyrt oavsett tyvärr.
MEN trots allt detta så är det så himla värt det såklart! Bästa jag gjort.
Åsa: Förstår ditt val, älskade Portugal när vi var där och reste runt för drygt fyra år sedan. Ska försöka ta mig tid att skriva lite mer!
När du känner att du hinner så finns vi här!
Tack för svar! Ja, jag tänker att det borde vara så - min plan är att vi ska förslka flytta tillbaka inom 2 år eller så. Förhoppningsvis så har det första barnet redan kommit och vi har hunnit vara hemma ett tag. Men man vet ju aldrig om man vill ha fler barn - sen är det ju vädligt dyrt med förskola, att jag inte skulle jobba är inget alternativ. Vi får se, följer dig iallafall med spänning! Heja!
Så fint att se dig i flödet igen! Välkommen tillbaka och hoppas allt blir bra i Brisbane! Låter ju lite som att universum tyckte att ni skulle flytta dit och bara fixade så att allt funkade.
Jag blir så glad när dina inlägg kommer upp i flödet! Det är som att hitta den bästa godisbiten i godispåsen. Att hitta tid till saker är en evig kamp, jag hoppas du hittar ett sätt som funkar för dig och som kanske gör att du an blogga lite oftare. Det vore kul! Och samtidigt, gör du inte det, så är det också helt okej.
Jenny: ❤️❤️!
Colombialiv: Tack! Jomen precis, det känns verkligen som att pusselbitarna föll på plats väldigt snabbt, är väldigt tacksam över det. Nästa kapitel, huskapitlet, tycks dock vara en annan femma... Men håller tummarna för att det också löser sig så småningom.
Malin: Alltså, TACK. Vilken himla fin kommentar, den gjorde mig glad men lite generad! Speciellt med tanke på att den här bloggen alltid varit åtsidosatt och sporadiskt uppdaterad från dag ett (jämfört med min förra). Men som sagt, ska försöka hitta tiden. Kanske blir det lite enklare nu med pendlingstid till och från jobbet. :)
(dr.oduduwaspellcaster@gmail. com)
Jag rekommenderar uppriktigt Dr.Oduduwa att kontakta denna spiritualist - Stava för att få tillbaka ditt ex
återställa kärleksförhållande mot rygg
förena bruten
magisk kärleksförtroll för att få tillbaka
sluta skilsmässa
Älskar stava för att undvika att fuska par
Älskar stava för att stoppa uppdelningen
Skicka en kommentar