Så kom hon till världen till sist, en lördagsnatt i november.
En liten flicka, det finaste jag någonsin sett.
En vacker dag kanske jag orkar bearbeta och tänka tillbaka på allt det som blev.
På den maratonlånga förlossningen där jag tvingades krysta i tre timmar innan det plötsligt blev iskallt allvar och jag förflyttades två våningar upp för akutsnitt.
På sjutton personer i operationssalen med koncentrerade ansikten.
På då hon kom ut och på tystnaden som var fullkomligt bedövande. Minut efter minut utan ett ljud. Och så den befriande gråten då vi äntligen kunde höra hennes röst.
På de två veckor vi tillbringade på intensivvårdsavdelningen på neonatalen.
På hur ett mammahjärta och pappahjärta brast gång på gång av att behöva pussa henne hejdå om kvällarna och åka hem.
På att ställa alarmklockan och pumpa mjölk var tredje timme nätterna igenom till en bebis som inte är där.
En vacker dag kanske, men inte idag.
Idag, imorgon och många dagar efter det kommer jag istället bara tänka på hennes stora blå ögon som nyfiket möter mina varje gång hon vaknar.
På hennes långa fingrar som greppar mitt pekfinger.
På hur hennes ansikte ser ut när hon nyser två gånger i rad.
På hur hon har sin pappas näsa och sin mammas mun.
Och framförallt på hur vi båda faktiskt lever och hur jag ska älska henne för alltid.
Och jag fortsätter lyssna på förlossningslåtarna jag lyssnade så mycket på när hon fortfarande låg i min mage. För jag vägrar låta dem förknippas med allt det där andra.
Det som gör så ont.
15 kommentarer:
Åh stort grattis, har tänkt och funderat på hur det gick fast vi inte känner varandra alls. Jag bodde i Perth i tre år för en massa år sedan och vankat av och an om vi borde flytta tillbaka så din blogg har varit himla mysig att följa! Skönt att allt gick bra tillslut men fy vad läskigt det låter. Man är ju aldrig så hudlös som när det gäller barnen!
Kram
Åh. Har tänkt så mycket på dig och undrat hur det gått. Jag får gåshud och tårar i ögonen. Har ingen aning om hur det känns men det är fint att höra att ni har det bra nu. Ta hand om er <3
Grattis!
Åh herregud, tårarna sprutar när jag läser. Jag håller min femmånaders mot hjärtat och tänker på dom minuter dom var borta, hon och hennes pappa och barnmorskan. Minuter jag inte visste om hon andades eller ej. Allt gick bra ganska med en gång men det är åtta iskalla minuter jag alltid kommer bära med mig. Grattis till er bebis och vilken kämpe du har varit ❤️
Åh världens grattis till er lilla dotter, så himla fint. Och jösses vilken kämpig start, det måste ha varit jtätetufft. Så fint att läsa att det gick bra. Heja lillan. Och dig!
Först: grattis till det lilla livet och snyggt jobbat!
Sen: går inte de hemska känslorna över så se om du kan få prata med någon, det gjorde aldrig jag och jag känner att det hade behövts. Förlåt även för råd du inte bad om. ❤️❤️❤️
oh, vilka känslor som rusar igenom mig när jag laser detta. Föräldrar är verkligen lejon! Grattis, kram och pepp.
Åh❤️ Grattis igen till bebis men fy vad ni fått gå igenom. Jag hoppas ni får hjälp att bearbeta. Kram
❤️❤️❤️!
Stort grattis till ert underverk! <3
Ledsen över er tuffa start, aj, pang rakt in i hjärtat. Livet blir ju aldrig så skört som vid födelsen och den där första tiden med liten bebis. Hoppas som flera ovan att ni får hjälp att bearbeta det.
Men en bebis! Er dotter! Hon är här nu! Magiskt!
Fantastiskt!
Blir så glad över att läsa det här.
/Peo
Åh, så ledsen att ni fick en sådan start. Det sär med att lämna neonatal och åka hem på kvällen utan bebis 💔 Det var en av de saker som fick mig att säga att jag inte föder ett barn till i Colombia (har för mig att man väl får stanna kvar i Sverige medan bebisen är kvar).
Hoppas att ni mår bra nu hela familjen ❤
Tack hörni. ❤ Vi mår bra nu, men det har tagit tid.
Jag har erbjudits hjälp att bearbeta och fått flera besök och samtal efter det att vi kommit hem, så det känns okej. Pga det som skedde och hur det påverkade vår dotter pågår även en internutredning på sjukhuset för att se vad det var som gick fel och var rutinerna brast.
Annika/Colombialiv - jag fick ligga kvar på BB några våningar upp i sex dagar, medan vår dotter blev kvar på neo i tretton. Däremot har föräldrar tillträde till neonatalen dygnet runt så en kan sitta vid sitt barn när en vill oavsett om en är inlagd, dock finns inte sovplatser.
Sjukhuset där jag födde har den största neoavdelningen på södra halvklotet, med bl.a. otroligt många prematurbarn som ligger inne i flera månader. Att träffa föräldrarna till de barn som låg bredvid vår tjej satte också saker och ting i perspektiv - har sån sjuk respekt för dessa kämpar.
Ojoj det låter verkligen tufft. Lite likt min förlossning.. :( Läs om du vill på min blogg!
Tack Tove, har läst och blev väldigt berörd. Hoppas du och lille G mår bra nu. Kram.
Skicka en kommentar